TJUGO ÅR LIVET UT
På söder finns det mycket människor, det finns mycket människor i hela stockholm. och jag älskar att titta på dem, se igenom dem och iaktta deras sätt att röra sig, prata, leva. ibland är det så trångt att man kommer så nära så många människor att man nästan kan känna deras hjärtslag. så nära men ändå så långt bort. nästan lite läskigt, för vi vet ingenting om varandra. spännande på ett sätt. på tunnelbanan i rusningstrafik. man står i princip och kramas med en massa främmande människor. en tid man aldrig kan vara folkskygg vill jag lova. klungor, vingligt, trångt, rökigt, varmt och känslomässigt och han frågar hur gammal jag är. och jag säger att jag är tjugo år gammal och sen är det punkt på det. inte ens en reflektion över att jag sagt fel siffra. så många gånger förr och inte förrens det är försent inser jag att jag inte alls det är tjugo år. jag vet inte ens själv hur gammal jag är, lite roligt ändå. men varför ska man veta en siffra, den säger ju egentligen ingenting. alla de gånger jag sagt fel förra året, han med stora vackra bruna frågande ögon kommer alltid tro att jag var tjugo år gammal, men vi ses nog aldrig igen och i dina ögon vill jag förbli tjugo år gammal livet ut. nu är det helt plötsligt nytt år och jag måste kanske lära mig att säga en siffra högre snart. eller så förblir jag tjugo år livet ut, just precis som i dina bruna ögon.
BEKÄNNELSE
Går där ensam på drottninggatan fram och tillbaka. Det känns lite för seriöst att gå där, utan pengar och utan något direkt mål att gå till. Så jag sätter på "fjortismusik" i lurarna och ler och går vidare. Det känns lättare då. Jag bekänner, jag smygälskar nog lite fjortismusiken som flödar just nu. Lilla sällskapet, ansiktet, svenska björnstammen mfl. Du & jag under täcket BABY, yeah!
JÄVLA A'MAMMA
Med lite jävlar anamma eller jävlar a'mamma (som berra säger) så klarar man av mycket mer i livet än vad man ibland tror sig om. I fredags satte jag mig bestämt i bilen för att bege mig på en egen roadtrip. Det var vår i luften, torra vägar och solen bländade mig kanske en aningen för mycket, men det gjorde ingenting. För jag såg ljuset. Vilken känsla. En av de bästa känslorna jag vet. Frihet, och äventyr! Bra musik och känslan över att det är jag som har makten, makten att styra på livets alla vägar. Vart jag än vill. Världen i mina händer, under mina fötter. Av längtan efter er gick allt fort och jag susade fram på vägarna. Gjorde ett stopp i Jönköping för att fylla på spolarvätska och äta en banan. Såg Värnen och gick en runda för att få andas vattnet och den höga luften. (kände mig som 35+, älskade det lite, hatade det nog lika mycket)
.
Känslan var jag-kan-klara-allt-i-hela-världen och jag kan göra det precis ifrån den position jag är nu har fortsatte men förändrades drastiskt när jag börjar närma mig Essingeleden, två filer blev snabbt till fyra och det kändes som om jag slogs med hela världen om en plats på vägen. Det var fredag och jag lyckades komma där mitt i rusningstrafik och jag blev genast liten, pytteliten som en liten gråmus bakom min ratt. Jag var inte längre störst. Obehag, adrenalin och lite panik! Men jag gjorde det och jag antar att jag växte. För när jag väl körde in på Blotgränd så kände jag mig om möjligen ännu större än jag gjorde när jag påbörjade min resa ifrån de lilla småländska skogarna.
IT TAKES A FOOL TO REMAIN SANE
För vad hände med det funkiga racet?
En generation förlorad i takt.
Var det inte meningen att livet skulle vara mer än det här?
I denna kyss kommer jag ändra ditt lopp för min lycka.
Men släpp min hand och jag kommer att glida ut i sanden,
om du inte ger mig chansen, att bryta ner murar av attityd.
Jag begär ingenting av dig, inte ens din tacksamhet.
.
Och om du tycker att jag är konstig, kommer det aldrig göra mig ledsen.
Det är din rätt att skratta åt mig, och i min tur, min möjlighet att känna mig modig.
Eftersom förlöjligande är ingen skam
det är bara ett sätt att fördunklat hata,
det är bara ett sätt att gå rakryggad,
det är bara ett sätt att behålla förståndet.
.
Varje morgon såg jag henne gå av bussen,
den bilden försvinner aldrig.
Det är som en mångfärgad ögonblicksbild som fastnat i min hjärna.
Det höll mig lugn i några år, eftersom det dränerade mina rädslor.
Av att bli som de andra...
Som kom att bli olyckliga mödrar och fäder till olyckliga barn.
.
OCH VARFÖR DÅ?
för att de glömt hur det är att leka,
eller så är de rädda för att känna skam,
att ses konstig,
att ses galen,
att gå upp i vikt,
att ses som gay.
.
Det här är vad jag säger;
Det krävs en dåre för att behålla förståndet, det krävs en dåre för att behålla förståndet! Å, i denna värld helt täckt av skam.
Så ta detta med dig, i en mångfärgad jacka,
ta det som en jackpott,
knäppskalle,
strutta fram som en påfågel,
nailvarnish Arkansas,
i en glammig fjäderboa,
i knäpp frisyr,
färga håret i glödande rött och blått.
.
DO! DO! DO!
Vad du vill göra,
tänk inte två gånger,
gör vad du måste göra,
gör, gör, gör
vad ditt hjärta bestämma vad du måste göra det är allt som finns att hitta.
För det krävs en dåre för att behålla förståndet.
Å i denna värld helt täckt i skam.
Det krävs en dåre för att behålla förståndet!!
.
HELL YEAH! Som jag sjungit med till denna, live, på radion i bilen, på uteställen nykter som berusad, jag var tio, elva år när den släpptes och som jag diggade den redan då. Men kanske aldrig förstod, vad den egentligen står för. Förrens nu! Vilken power! Fan vad bra du är Ola Salo! Ååå, jag har fått stå i publiken så många gånger och skrikit mig hes till just denna låten och till just det sista partiet i låten! DO DO DO DO....men insåg nyss att jag antagligen gjorde det för sista gången live med Ola och hans trogna publik förra sommaren. OHNOOO! (förövrigt, antagligen en kass översättning, men ett försök, bara jag förstår, hehe!)
VAD KOSTAR ETT STORMKÖK?
Mamma har gjort finmiddag till sina döttrar och pojkvän. Vi sitter i lilla kyrkbyn och avnjuter denna goda middagen. Samtal efter samtal tas upp och vi diskuterar fram och tillbaka. När maten börjar ta slut på allas tallrikar tar jag upp ett för mig, som den hypokondriker jag är, ett viktigt och seriöst samtal. Jag har fått problem med en leverfläck, som ömmar och gör ont. Jag tror jag har någon sjukdom. Mamma säger att hon verkligen tycker det är prio ett att kolla upp det såfort jag kommer hem. Varpå Lisa som skrapar upp den sista såsen på tallriken höjer huvudet och säger; vad kostar ett stormkök?
.
Från det ena till det andra liksom. Jag älskar hennes sätt att skifta samtal på få, få sekundrar! Tack för en underbar middag fina familj!
JAG FINNS, JAG VILL FINNAS!
och du kanske läser någondag.
någondag kanske du faktiskt tänker på mig.
någondag kanske du till och med kan sakna mig lite, om så bara lite.
den dagen vill jag att du ska minnas det jag minns och inte det andra.
inte de två sista dagarna.
de två sista dagarna blev fel.
och jag vill så gärna skriva om dem, totalt.
förvirrat.
göra om och göra ogjort.
reagera i panik, med onödiga tårar, onödiga ord.
tomma ord.
men du du var min trygghet just då.
och du fick hela mig, skrämmande.
även för mig.
men jag hoppas du såg.
det jag såg.
genom glansiga ögon.
min själ.
som bara egentligen ville den andra väl.
som bara ville mig själv väl.
.
två själar.
som bara ville den andra väl.
jag finns.
jag finns två mil ifrån.
BITTER F**TA
!!!??? Vem tusan bestämde att vuxenlivet skulle vara så komplicerat? Så otroligt retligt att jag sitter här och snart nästintill kokar? Ringde pappa i shanghai och utlöste lite agg mot vuxenlivet. Och han sa att jag måste sluta kämpa emot det, för det är ju inget jag kan bromsa. Han beskrev det som att han skulle gå ut och ställa sig på gatan i Shanghai och försöka stoppa alla bilar som kör på vägen utanför hans hotell. Och jag inser att det är omöjligt, det går inte, man blir knäpp. Mamma säger du kan omöjligt hoppa av detta nu. Samtidigt som jag inser att alla har rätt så blir jag bara så ordet förbannad, på riktigt! Jag förstår varför jag är trött när jag kämpar emot något som inte går att ändra på. Jag lever ju nu och måste leva med det.
Men kära a kassa och försäkringskassan? Varför gör ni det så jävla komplicerat att leva? Ni finns ju där för att hjälpa. Men ni kunde väl göra det lite smidigare? Varje gång man ska göra ett samtal till er måste man sitta och verkligen klura ut vad det är man vill säga, för man vet knappt hur man ska formulera sig eller säga för att få hjälp med det man inte förstår. För jag förstår förtusan ingenting? Vad vill jag ens ha hjälp med liksom? ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ. Jag vill bara rymma! Rymma tillbaka till dagisperioden i livet.
VI SOM SKRATTADE NYSS..
det är natt igen. och tankarna är fler än jag orkar räkna. jag orkar egentligen inte med dem alls och känner bara för att sluta ögonen och låta mig somna in och vakna upp till något som är lika vackert som du i mina drömmar. men tankarna håller mig klarvaken. hur länge ska jag känna? hur länge orkar kroppen leva med denna konstiga magkänsla? hoppas den lär sig skjuta iväg tankarna långt snart. någon som vill ha? jag rear ut dem till extrapris? någon? sugen? inte? nej, om det ändå vore så enkelt... jag undrar om du är själv, vad du gör och hur dina tankebanor ser ut. känner du inget? ser du inget? inget av det jag ser? och jag kommer inte sluta undra...varför ringer du aldrig? för jag undrar vad som hände? vi som skrattade nyss?
ÅRSRESUMÉ YEAH
Då var det dags igen. Ett helt år har gått och rikare på erfarenheter är jag. Tuffa och bra. Men måste nog säga till största delen bra. År 2011 firade jag in i mitt kära Kläppen. Kan ju inte för mitt liv förstå att det är ett helt år sedan jag stod där, i kön in till club crane och var så full att jag trodde jag kunde använda mitt personalkort som vip. Men vad jag minns så hamnade jag plötsligt först i kön med det, förlåt till alla er som störde sig på mig den natten, det hade jag också gjort! Jag blev lite för onykter för mitt eget bästa och det slutade så illa att jag hamnade ensam först på en efterfest med en indier i en mörk stuga. Jag flydde i panik därifrån och ut i en snöstormskaos jag sent kommer att glömma. Men jag överlevde, visst hade jag ångest dagen efter när jag kom hem kall och blöt i en taxi ensam till fiskhuset. Januari fortsatte i ganska galna spår. Jag flyttade från fiskhuset till dalstugan vilket var en skön lättnad för många av oss. Bosatte mig i ett uberlitet rum där jag trivdes som fisken i vattnet. Det var utekvällar på club crane och harrys och limousinåkning, skratt och fniss i liften, personalfest som hette duga, tjejmiddagar i tandö, vuxendagis i barnstugan och så himla mycket mer!
.
Februari kom och var lika kall om inte kallare än januari månad. Det blev ett antal resor till Mora av många roliga och bra och spännande anledningar. Det var den årliga fondeumiddagen på toppen med bandvagns åkning och häng med bra personal, det var även en efterlängtad liftfest med rocktema & jag stormtrivdes i min mötley crue tröja. I slutet av februari hämtade jag upp min kära lillasyster som kom för att spendera lite tid med mig, vi var på saunavärld en helkväll och bara myste, en dag åkte vi stolslift och fikade och tog oss upp på berget, efter någon dag i fjällvärlden begav vi oss på roadtrip från sälen till stockholm, vi körde och hade det trevligt i bilen som vanligt. Hamnade i Abrahamsberg och dagen efter begav jag mig till Gröna Lund för en arbetsintervju. Jag hade underbara dagar i storstaden med min fina familj innan jag lämnade dem och jag och audin begav oss tillbaka till älskade kläppen!
.
I mars fick jag beskedet om att jag fått jobbet som cafébiträde på Gröna Lund, jag skuttade av glädje men fick lite panik över min lögn om att jag hade boende i Stockholm och fick brott att fixa det snabbt. Men allt löser sig ju alltid och gjorde även denna gången. I slutet av mars fick jag även min första riktiga skada, en hjärnskakning av en liten kille som åkte in i mig när jag stod och jobbade, läskig känsla, men efter några dagar var även den smärtan över, och vad jag vet så är jag fortfarande ganska ok i huvudet?! :)
.
I april förde jag aldrig några anteckningar, men vad jag vet så var det bara fest hela månaden i princip. Våren började komma och det blev riktigt varmt, så vi solade oss rejält bruna och härliga. Kunde inte avsluta med en bättre månad, så roligt vi hade. Vi hade tusentals grillkvällar och satt ute sent. Avslutningsmiddagen var underbar och minnesvärd! Och dagen kom tillslut då jag satte mig i bilen för att köra hem. Alldeles ensam i en bil för att lämna något så älskvärt. Och jag grät den morgonen, jag grät så jag fick köra åt sidan för att ta mig samman. Tack för alla fina minnen, jag kommer sakna och sakna resten av mitt liv. Tack alla människor och allt ni gett mig, nya möjligheter och ny energi och kärlek. Har sagt det för, men dalarna in my heart, kanske tredje gången gilt någon gång. För vem vet?!
.
I maj kom jag hem och träffade efterlängtade och festade lite för hårt för mitt eget bästa. Jag packade sedan om min väska till sommar och nya äventyr. Tog bilen och syrran med mig upp och flyttade upp till björknäs, nacka, stockholm hos en 60+ man och hans hund. Han var intresserad av cyklar och samlade delar och byggde nya. Trevligt, men vi sa aldrig mer. Mer än hej och hejdå. Det var en konstig känsla, för där bodde jag. I ett av hans rum. Jag kom hem en runda för att besöka Granada för första gången i mitt liv, det var en upplevelse i sig som jag har förträngt hur den urartade och slutade, men jag har hört att det är så man ska göra för att passa in? Jag gick även på en otroligt fin tillställning som fick mig att minnas mycket fint, tess tack för allt du gav i min tidiga tonår och tack för att du gjorde det du gjorde, gabriel du finns i mina tankar ofta! I maj var jag förvirrad över hösten och jag ansökte till kurser till högskola? Jag? Jag vet inte ens om jag kom in eller inte, för jag försod inte hur jag skulle kolla? Men jag gjorde det iallafall...Jag lärde mig även en ordentlig läxa, då jag insåg att jag inte är barn längre, den insikten fick jag när jag fick betala halva min plånbok till tandläkaren. Vad tusan ska man bli vuxen för?
.
Första sommarmånaden kom, juni. och jag jobbade och fick fina nya vänner. Gröna Lund var spännande och Stockholm glänste. Det var pubkvällar på lejonbacken, taxiresor till slussen, utekvällar som inte slutade förrens sent sent på morgonen, men jag älskade det lite, att sitta på en båt till solen gick upp för att sedan köpa mat på mc och ta morgonbussen hem och möta normala människor som skulle till jobbet. Det var en specielkänsla. Men någonstans mitt i allt så längtade jag hem, hem till småland och vänner.
.
Jag fortsatte att jobba i juli men hemlängtan tog över ganska snart och jag bestämde mig för att ta mig hem. Jag tackade stockholm och allt det gett mig, nya vänner, nya möjligheter och fina minnen, verkligen! Packade och sa inte ens farväl till mannen jag bott hos, oansvarligt, jag skulle väl vara lite vuxen iallafall?
Kom hem och började jobba i Osby kommun, lärorikt på alla plan! Jag fyllde även 21 och borde ha blivit ännu mer vuxen men blev istället som en liten fjortis och festade satan hela resten av året. Avslutade juli månad med en uberfin festival i rasslebygd med ett underbart camp, tack till alla, jag hade the time of my life typ!
.
Augusti jobbade jag som aldrig förr men tjänade även bra med cash som sedan kom att behövas för att forsätta leva festliv med nyfunna crazy vänner! Sen kom ett tungt besked om att lillasyster hade gjort ett val om att flytta till storstaden när jag precis flyttat därifrån. Och jag har alltid varit den som lämnat så det var tungt att bli lämnad. Men jag unnar henne, av hela mitt hjärta och själ. Hon förtjänar det bästa och en storstad var det hon behövde! Augusti avslutade vi med en ännu galnare fest på klaffbron med maskinen & björnstammens efterfest. Det var en helgalen kväll som slutade tidigt på morgonen i hässleholm då finaste daddy kom och hämtade hem alldeles för fulla döttrar.
.
I september var jag kär i kärleken och levde lite för det. Jag fortsatte och festa galet. Men det kostar att festa när du trollar med sinnet som petter säger. Och jag insåg väl lite och taggade ner lite. Ja, lite iallafall. Men hade en fantastisk resa till Göteborg med fina vänner och älskade fantastiska magnifika Håkan Hellström! Jag var även på yttre vång #5 & insåg vilka talangfulla vänner jag har, inspiration!
.
I oktober händer det grejer, då fick jag nyckeln till min första egna lilla lägenhet. En etta på göingegatan i Älmhult. Och återigen var det väl tänkt att jag skulle ta på mig vuxenrollen lite mer? ÅÅ detta tjat om detta vuxna. Kanske jag borde inse att jag aldrig blir det, aldrig blir den som jag tror. Jag trivs ju såhär så varför försöka med något liksom? Det var ett tungt farväl till maskrosen som varit det som under tre hårda år känts som mitt enda hem. Men det gick, för allting går! Britney Spears stod på Malmö arena och kul är det väl att jag och Hanna stod och såg på. Blev liten igen och mindes alla dessa gånger man stått framför spegeln och ormat sig och haft en hårborste i handen och sjungit till en av hennes låtar! I oktober fick jag även besked om att jag fått jobb på min favoritrestaurang vapiano som skulle öppna i Malmö. Ett glädjebesked jag sent glömmer då det var över 1000 sökande. Lämnade oktober med en grym halloweenfest hos våra vänner på Ekudden! Löööövely.
.
November fortsatte att fira lite halloween med lite för mycket alkhol men roliga fester. Jag besökte Stockholm igen efter att ha skillts åt lite som ovänner, men vi fann varandra igen. Och allt är bra mellan oss. Hade det underbart bra med Lisa och Mamma. Kom hem och fortsatte festa lite och började på Vapiano i Malmö. Hade fina kvällar hos Lina och Sibbe och tänkte att det nog faktiskt skulle gå med ett jobb så långt iväg. Hade en grym vip öppning och insåg nog aldrig riktigt då vad jag faktikst var med om, en nyöppning av en fin restaurang i en storstad, ballt.
.
Och som kom december med decemberkärlek. Och jag blundade för allt och levde på moln. Fest i Malmö och avslutat jobb på Vapiano. Det passade inte i mitt liv just då. Nya bekantskaper, jag aldrig kommer glömma. Givande, sårande, glädjerikt, och så mycket annat. Insikt i hur delar av vuxenlivet skulle kunna komma att se ut i en framtid. Drömmar och girighet. Naivt och kanske en aningen dumt. Men återigen lärorikt! Som avslutas med att jag jobbar på ett lager i jobbebyxor och tar i med mina bara händer.
.
Det har återigen varit ett bra år! Med mina reflektioner, mycket nya vänner för livet förhoppningsvis, mycket nya erfarenheter, mycket kärlek och påbyggning av redan starka relationer. Och jag inser väl bara efter hela denna uppsats hur mycket jag älskar allt folk jag har omkring mig. Jag har inget att deppa för, inget alls egentligen. Mina val som räknas, mitt liv är mitt eget, jag äger min tanke och tid och jag ska inte låta någon ta det ifrån mig! Jag är frisk och jag har precis all tid i världen att leva, mitt liv har ju precis just börjat, jag ska forma det jag vill forma och jag ska lyckas, sikta högre än högre och leva livet! Och all musik som givit mig styrka, glad som ledsen, det är underbart! 2012, du är mitt år. Välkommen in med nya möjligheter, relationer, musik och allt du har att ge mig och min värld!
SÅ LÅT OSS PASSA PÅ ATT VARA KÄRA NU
Imorgon får jag finbesök från storstaden. Alltså viktigt folk, alltså fint folk. Så ikväll städar jag som aldrig förr i min lilla etta. Bästa elektron på så går det undan utav bara den. Som jag har längtat efter dem, ska bli underbart att få ha dem i min närhet igen. Daddy saknas nu under julen men jag unnar honom det bästa då han befinner sig på sri lanka denna julen. Jag har förövrigt varit sämsta dottern nu sen du åkte, ber om ursäkt för dålig kommunikation och nårbarhet. (JAG SAKNAR DIG MER ÄN DU TROR!!!) Det gör jag till alla som haft svårt att nå mig på en tid nu. Det har varit mycket och jag är nog virrigast i världen just nu. Är det verkligen JULAFTON på lördag? Var är snön? Var är stämningen? Det ser så annorlunda ut för mig denna vintern att jag tror att det har med det att göra. Men jag accepterar och ser på allt positvit som hänt sista tiden här hemma. Nya vänner, roliga planer, energi och jobbmöjligheter. Det är egentligen inte alls lika farligt som jag trodde att jag sitter där jag sitter nu. På en grön matta i mitt faktiskt första egna "vardagsrum" och peppar för kommande dagar. Imorgon, julafton, juldagen, annandagen och mellandags rea och sist men inte minst nyårsafton. Och jag slår vad om att det kommer bli det bästa, jag vill verkligen undgå en ångerstfylld nyårsdag detta året! Och jag tror mig veta att jag lyckas!
.
Nu sista ryket med städningen. Känn min energi!
BARA SÅ LÄNGE DET FINNS STJÄRNOR ÖVER OSS
Du ger mig två söndagar i rad med så mycket mer.
36 timmar med någon som inte kan koka ägg.
En slags gemenskap då jag inte kan koka potatis.
Du som inte bryr dig om öl, rödvin och cigaretter inte tillhör vid den tidpunkten en söndag.
Du som spelar piano lätt på min höft.
Du som viskar vackra kittlande ord i min nacke.
Du som lugnar min själ och får mig att skratta.
Ingen garanti, inga lovord men det vi har nu är njutbart.
DET VAR HAN SOM VILLE KYSSA MIG!
Letar efter något att säga, som kan ändra allt. Något mer än det jag redan sagt?
.
Snart ska jag bege mig ner till Lina och fina Malmö. Jag ska jobba fyra kvällar på Vapiano & ha en lång weekend hos Lina och Sibbe! Fantastiskt skönt ska det bli. Jag behöver sysslesättning, något att göra, något som skingrar mina tankar. Även om du alltid finns där någonstans...Jag går på alla k-brunnar, som om jag vore 13 år igen. Vad har du gjort med mig?
.
PUSS
JAG GILLAR IDÉN AV HONOM
Jag känner att det inte finns någon poäng i att vara fri längre. För jag vet att den här natten kommer döda mig. Om jag inte får va med dig! Jag vill att du ska vara här bredvid. Jag vill att du ska älska i takt med mina hjärtslag. Precis som den natten, precis som den gången. Till beatet av washed out’s new theory. Jag vill höra din underbara röst i mina öron, dina ord och dina andetag lugnar min själ. Jag i dina mjuka armar. Känslomässiga blockeringar som gör mig galen. Jag känner starkt för något jag tror du inte vet finns. Jag vill lyssna till din röst, jag vill lyssna till dina drömmar om mig om oss.
.
Jag krackelerar på din trappa. Din hand i min. Sen försvann du & det är tänkt att du ska försvinna. Men orden om att vänta i smyg ekar för högt i mina öron för att du ska kunna försvinna. Försvinn inte, finns här. HÄR!
VIP ÖPPNING PÅ VAPIANO!
I torsdags åkte jag nervös ner till Malmö för att börja mitt nya jobb på underbara restaurangen Vapiano. Vi hade Vip öppning och det gick bra, trots stressig start då brandkåren fick rycka in p.g.a våra värmelampor utanför. Hehe. Men det ökade ju bara spänningen! Under kvällen fick jag känna på att jobba i garderoben, i disken, i servering och städning, lite allt möjligt. Men det var hur roligt som helst! Jeppson och Martin från The Ark var där och djade hela kvällen, riktigt najs. Det blev en lång kväll, jobbade över hela tre och en halv timme men kom senare hem till lina & sebastian med en taxi jag delade med min nya arbetskollega. Jag sov på soffan och åkte sedan hem ganska tidigt på morgonen. På fredagskvällen bar det av till Kristianstad och vi var ett helt gäng som spelade laserdome, riktigt roligt. Efter det begav vi oss hemåt men jag och Hanna nöjde oss inte riktigt där utan vi fixade iordning oss och begav oss sedan ner till Kristianstad igen, denna turen med lite alkohol i kroppen. Kvällen blev riktigt bra, vi dansade oss svettiga på depå. I lördags vaknade jag upp i Osby och åkte senare hem till Älmhult för att påbörja ett pass på speakeasy, jobbade på deras julbord, och trots lite bakfylla och lite sömn klarade jag ut även den kvällen/natten. Mycket roligt att jobba där också ska det tilläggas! :) Igår åkte vi till Osby för att gå på lite julskyltning, den var ganska fattig och vi landade ut hos Ida en stund istället, mycket mysigt.
LAVENDER
Tillbaka i hålan och det känns helt okej. Hade det jättebra uppe i Stockholm. Mycket mysigt att umgås med mamma och lisa. Att få se hur syrran bor var ju också skönt. Nu kan jag ha en bild framför mig när hon berättar över telefon vad hon gör. När jag rullade in med tåget i Stockholm var det med spänning, jag kände glädje av att få komma tillbaka. Minnen kom tillbaka, sommarminnen. Stt jag faktiskt levt i staden, tagit tunnelbana, bussar båtar och faktiskt jobbat där och bott där. Något jag aldrig var så duktig på att ta in när jag väl levde i det. Men som sagt, det var vid fel tillfälle i livet, jag mådde som jag mådde och det resulterade i hemresa. Kände mig lite kaxig när jag anlände med tåget i torsdags och skulle mötta upp mamma utanför centralstationen. Enkelt tänkte jag, jag kan ju dethära. Men tji fick jag...hittade förtusan inte ens ut ifrån stationen. Pinsamt! Ser framemot att snart få åka tillbaka till staden, kanske ta med mig mina bästisar och besöka syrran?! Möjligheter finns och jag gillar det!
.
Idag har jag njutit till max av det enormt fina vädret vi haft! Galet att det är mitten av november och vädret är som det är. Men jag gillar det! Sen har jag bakat min första sockerkaka! Luktade så gott i hela lägenheten och den blev faktikst bra! Imorgon ska jag sätta mig på tåget upp till Växjö för att provjobba lite för Espresso House, ska bli roligt och spännande!
Trevlig tisdag!
