ANGELINA

Jag känner en äkta kämpe, hon heter Anna, Anna heter hon! Jag vill berätta för er att jag känner en hjälte hon heter Anna, Anna heter hon! Kom ihåg att det är jag som känner en kämpe, en hjälte som ingen annan slår!

 

Jag vill berätta för dig, för er, om vår relation, den är speciell och kommer föralltid att vara. Och jag tror det beror på att vår relation byggdes precis såsom den gjorde. Den växte på ett väldigt speciellt sätt fram till något fantastiskt! Ibland förundras jag över den, kan det vara sanning att man kan träffa en sån vän på äldre dagar?  Jag hade ganska nyligen flyttat hem till byn efter ett försök att göra storstan till min. Jag kände mig vilsen i min tillvaro trots att jag befann mig i hembyn igen. Och det  var nog ungefär där den började,  vår relation! Du kom när jag var på botten, jag stod till halsen i dy. Jag hade min första etta och kämpade så hårt emot att som hade med vuxenlivet att göra! Byn var för mig främmande och skrämmande! Men du lyfte upp mina armar och lärde mig att gå igen! Du gjorde det på ett speciellt sätt Anna, ett sätt jag har svårt att se någon annan kunnat göra för mig! När jag hade en av de tuffaste perioderna i mitt liv fanns du hos mig och du stannade kvar när andra bara försvann. Du gjorde mig glad samtidigt förundrad, vi hade ju inte känt varandra länge? Äkta vänskap! Vi gjorde den vintern tillsammans, du öppnade ditt hem för mig såsom ingen öppnat sitt hem förut! Du fick mig att känna att det var okej att jag bara dök upp, att det var en självklarhet att jag skulle sova på din soffa när jag hade jobbiga tankar och känslor och inte ville vara ensam. Du fick det att kännas så naturligt. Familj! Jag glömmer aldrig den vintern framförallt, när vi lagade mat, eldade i spisen, kollade alldeles förmycket på värdelösa realityserier och dokusåpor, rökte alldeles för många cigaretter, var uppe alldeles försent på nätterna, städade som lägenheten som mössen i Askungen,  skrattade, grät, peppade varandra, satt tysta i varsin hörna av soffan med ett okej, du i din hörna och jag i min hörna av den berömda soffan! ;) kvällarna som gjorde att hela livet kändes som ett disco och vi bara levde för kvällen och glömde allt det andra för en kväll eller tio. Dans, musik och bilturer till alla möjliga platser runt om. Anna hade en vän med en bil & vi åkte låååångt bort! Jag glömmer aldrig våren som sedan blev till sommar i blå huset. Som aldrig mer kommer va så himmelskt blått, då det ganska snabbt när vi packat det sista färgades sorglöst grått! :) Djup glädje!

 

Jag kommer heller aldrig att glömma dendär natten, den natten när jag förstod lite mer om din sjukdomsbild, den natten jag såg dig riktigt sjuk för första gången. Jag höll din hand och försökte få dig att andas lugnt när paniken tagit över! Och samtidigt som jag försökte lugna dig kände jag mig egen panik försöka ta över. I ambulansen till Ljungby lasarett. Den natten var en av de värsta nätter för mig. Och jag vet att den natten inte varit den värsta för dig och det gör mig ännu ondare i hjärtat! Men för mig, att se min fina vän, ligga där och jag kunde bara sitta där och känna mig maktlös i stolen bredvid. Envis om att få stanna vid din sida, tur vi båda kan vara envisa! :) det var inte många timmars sömn den natten och tidigt den morgonen fick jag ett eget rum med en säng i att försöka sova lite. Jag minns att jag grät den morgonen. Jag var utmattad, rädd över vad jag upplevt med dig, mina tankar, känslor och ilska över att känna mig så maktlös var hela tiden överhängande. Men det var nog i taxin hem, den morgonen efter, som jag ändå fick se, den kämpe du är, jag såg dig le, hörde dig skratta! Vilken fantastisk kämpe du ÄR Anna, som lever ditt liv som du hör trots alla motgångar! Det är beundransvärt milt sagt! För jag tänker att många andra, därmed mig själv dra täcket över huvudet och stanna i mörkret! Men du är så tacksam för så mycket och ser ljuset även när andra pratar om mörker. Du är en underbar förebild på vad livet egentligen handlar om!

 

Men det finns inget som behöver förklaras, för i mina ögon är hon alltid den största kämpen jag mött. Hon heter Anna, Anna heter hon!

 

 

Äkta vänskap, familj och djup glädje är tre av de stora saker i livet du givit mig älskade Anna! Och för det är jag dig evigt tacksam!

 

Jag älskar dig för allt dethär min hjälte, min Anna!