ANGELINA

Hittade ett gammalt utkast från december 2013, spännande! :) 

 

önskningar om en årsresume även detta året har jag bestämt mig för att ge det ett försök. Även om jag känt lite bävan inför det. För det är ju alltid så, det är en resa man gör igenom sitt år när man sitter och skriver ner det, att gå igenom, månad för månad, minne för minne, då kommer allt tillbaka. Och på ett helt år så händer det ju en hel del, både bra och mindre bra saker. Vissa saker vill man återuppleva och andra saker helst glömma. Men jag ska påminnas, älska vissa, förlåta andra, glömma och känna lyckan över att ha fått de erfarenheter och upplevelser 2013 bjöd på. 

 

Januarimorgonen på det nya året började i soffan i blå huset. Det blev av olika anledningar aldrig dendär sista avslutningen på allas vårt Ekudden för min del. Något jag kunde ångra lite i efterhand, för jag fick aldrig något ordentligt avslut därute och som jag saknar det ibland! Jag hade en trevlig nyårsafton med klassisk 80-tals fin middag. Lövbiff, potatiskroketter och bea. Bingolotto spelades även i ett försök till en lugn nyårsafton. Det blev smygdricka och en vodkaflaska och några ciderflaskor stod tomma på köksbordet dagen efter.. Nog om det, januari var en ganska stilla och lugn månad. Jag hade månaden ut i min sjukskrivning så inget jobb stod i agendan heller, endast välmående. Och jag vill tro att jag gjorde så gott jag kunde. Jag trodde jag valde rätt väg. Det var i Januari månad jag började ha min tandborste på mer än ett ställe, närmare bestämt i fyra olika hushåll. Jag tyckte ibörjan det var rörigt, men började sakta men säkert trivas med att fara runt och umgås med många olika fina vänner. 

 

Februari började jag i Norge, närmare bestämt i Oslo. Det var mitt första besök i grannlandet och även om det var för en kort visit så fick jag hand i hand med dig en fin uppfattning av staden trots kalla gator så kändes det varmt. Jag gick på ett hopp jag tidigare inte riktigt vågat känna och jag trodde nog, drömde nog lite för mycket. 48 sköna timmar i Oslo innan jag befann mig i Sverige igen. Jag landade garanterat i den stora blåa huset. Det var dagar med fika, barnpassning, god mat, vin och fint sällskap. Februari bjöd på min andra gång i en ambulans till akuten i ljungby, denna gång inte med mig utan med min fina stjärnsyster Anna som blev dålig en kall natt i februari. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var rädd, men kände mig trygg med läkarna påväg in. Jag satt sedan och höll din hand tills att du somnade av alla sprutor. Vi lämnade sjukhuset dagen efter och det var en lättnad i mitt hjärta att se dig må så mycket bättre då. 

Februari bjöd även på det första besöket vid havet, det var skönt, för där kunde vi alltid andas. Resten av månaden pantade jag brukar och städade för att få ihop pengar till nöjen. 

 

Mars bjöd på boende i mitt kära Malmö. Vi besökte den årliga vernissagen i Ystad med Gynning gånger två och vi bjöd på fin påskfrukost på idaborgsgatan en morgon jag minns. Annars var vi instängda mestadels, kanske en stark längtan om att få bara vara, vara vi och känna att vi hade vårt eget för en stund. Självständigheten var en strävan något för stark för att något ens skulle kunna förändras. En inflyttningsfest i Lund bland hustaken och jag minns dig den kvällen. Det du sa och det jag kände. Det var en hel del besök på stadsbibleotek för ett anstängande om jobbsök. Pantningen övergick till en annan level och vi tjänade en och annan krona på vårt plockande.Att inte glömma besökte jag även ett kallt och vintrigt Halmstad för en jobbintervju till sommarens plan. Jobbet fick jag och jag undrar hur det hade sett ut om jag hade tagit det?!

 

April flyttade vi forfarande runt och de starkaste minnen jag har ifrån denna månad är årets första grillning på torpslingan med fina vänner och även en varsin bingolott. Jag hade en intervju i Malmö på ett jobb jag verkligen villle ha just då. men som rann ur mina händer. April, april och en bestämmelse över att det ska vara månaden då årets första dopp måste ske. Sista dagen i månaden blev det valborg firandes i ett iskallt vinterhav i sandviken. Med det fanns gott om varma kyssar och med fyrverkeriet den kvällen firade vi och gick så redo vi kunde bli in i härliga sköna maj.

 

I maj fick jag återigen sätta igång med ett jobb, jag kände mig redo och valde ett inom vården igen. Började sakta men säkert efter min sjukskrivning att få ordning på ekonomi och allt vad ett jobb ger. Jag bodde fortfarande på hyra olika adresser, men trivdes med att packa väskan och köra runt i min lilla lila golle. 

 

Juni kom och det var en regning månad. Jag jobbade så gott jag kunde. Och en håkan konsert värmde och gjorde oss gott. 

 

Juli kom snabbt därpå och jag jobbade så gott som hela månaden. Men det var tufft och det var många kalla nätter jag sov frusen, ensam i min lilla golf. Jag insåg nog där och då att saker och ting inte skulle vara hållbart. Det var och blev aldrig så bra mellan oss, hur vi än gjorde. Vi älskade att älska men hatade det nog minst lika mycket där och då. Vi fann aldrig vår väg. Den väg vi så vackert och romantiserat byggt upp de sista två åren. Jag ville inte kravera igen, jag ville inte falla tillbaka till det mörka. 

 

Augusti i helvetet kom och du lämnade mig, och det var med blandade känslor. Någonstans en så otrolig lättnad att vi nu skulle ta ett steg ut ur det vi var, det vi haft. För det var aldrig hållbart. I ditt sällskap ville jag tro att jag var mig själv. Men visste innerst inne att du bara gjorde mig så ont. Allt folk sa och sagt till mig var fortfarande svårt att ta in. Jag la alltid skulden på mig själv fast jag visste att den oftast borde läggas på dig och ditt sätt att behandla mig. Men jag tror fortfarande inte du gjorde det i något ont menat. Men jag hoppas att du ibland ångrar. Jobbet inom vården tog slut och jag satte mig på tåget upp till Stockholm på obestämd tid. Aldrig förr hade jag känt att Stockholm tilltalat mig så mycket. Stockholm tog emot mig med öppna kärleksfulla armar. Och jag pustade ut och försökte komma på vad och hur jag skulle lyfta mig själv, hur jag skulle börja om totalt. Pappa tog mig till ett medium och det var ett starkt möte. Jag lyssnade så intensivt och fick så mycket bekräftat. Vi besökte popagande och Håkan sjöng för andra gången denna sommaren rakt in i mitt hjärta. Han startade den bra och avslutade den BÄTTRE! 

 

September började och mina tecken poppade upp mest hela tiden.När det kommit tillräckligt med tecken bokade jag min livs resa. Till Israel. Vi gjorde allt för att tjäna så mycket pengar som möjligt. Jag och Emilia tog lilla gollen med till Ronneby. Jag städade som en galning och sålde av så mycket jag hade och ägde. Och så kom den dagen, efter en natt hos mina håriga män på Idaborgsgatan igen och alldeles för många cigaretter i tron om att jag skulle känna mig lugnare. Så åkte vi över till Köpenhamn där flyget som skulle ta oss till Tel Aviv stod. Vi skrev regler om hur vi skulle göra kommande månader tillsammans. Och när vi landat i Tel Aviv var jag så nervös att jag nästan kissade på mig. Att komma in i det landet är inte det lättaste. Men vi kom in allihopa och ett steg innanför portarna kändes allt så bra. Så många mil ifrån det jag en gång var. Taxiresan i 200 knyck genom ett sommarljummet land med palmer var underbart. 

 

Oktober kom och vi var på en farm i Bet Yisak som jag aldrig glömmer. Jag fick en beundrare som var söt som socker. Vi plockade avokado, lime, och gurkor. Vi badade i havet och solade frihet. Vi planterade lökar på de största lökfält jag någonsin sett. och så planterade vi om jordgubbsplantor i timmar. Vi var skitiga, vi var kravlösa, vi dansade och sjöng där vi satt i geggiga landen. Vi åt alldeles för mycket hommus. Innan vi begav oss till södra Israels Eilat. Vi åkte timmar i en buss med snygga militärer och jag njöt, samtidigt som det var än tufft att lämna Bet Yisak. Vi visste inte vad som väntade när vi efter lite minisemester i Eilat åkte till Arava Öken till nästa farm. Dit fick vi lifta på ett traktorflak i solnedgången och det var så vackert. På farmen i Iddan sov vi grannar med getter, gick upp tidigt och producerade getost och diskade alldeles för mycket med en högtryckstvätt! Men vi hade så otroligt roligt så många stunder. Vi hade pubkvällar, utflykter i öknen med de ungdomar som bodde i samhället. Så mycket som vi hajkade då har jag aldrig gjort förrr och kommer nog aldrig göra igen. Vi klättrade i berg, drack te gjort på stormkök, tittade på solnedgångar, stjärnhimlar, eldshower, gjorde bröd av mjöl, vatten och salt och grillade. Det var fantastiskt. 

 

November kom och där låg jag i döda havet i 30 grader plus och kunde knappt ta in hur bra jag hade det. Hur bra jag började må, livsgnista tillbaka! Vi hade tagit en paus från woofigen med minisemester till eilat igen och denna gången bestämde vi oss för att besöka ett av jordens sju underverk som fanns i Jordanien, Petra. Det var en galen resa bland kameler och en massa sand. Utvilade och redo att sätta händerna i osten igen åkte vi tillbaka till Iddan och stannade ett tag till innan det var dax att bege sig till Israels norra punkt, Nimrod. Jag glömmer aldrig första natten där. 2 km från gränsen till Syrien och vi trodde vi skulle dö. Vi hörde hur de bombade på nätterna och kände att vi måste fly härifrån fortast möjligt dagen därpå. Men vår värdfamilj lugnade oss en smula och vi valde att fortsätta. Men jag glömmer aldrig den märkliga konstiga känsla jag hade om nätterna. Där jag låg i en varm säng och försökte sova när jag visste att krig pågick så nära, jag kunde inget göra. Men mina problem blev ju genast mindre. Uppe bland berg och kallare grader fick vi bo i en stuga likt en fjällstuga, vi eldade om kvällarna då det var kallt. Det var en kontrast mot vad öknen bjöd på. Men vi hade det mysigt och så mycket träning som vi fick när vi vandrade i de branta bergen. Vi levde på pitabröd, hommus, gruka och lök de veckorna. Vi skalade pinnar och byggde hus. Det var otroligt!

 

December hade kommit och vi bestämde oss för att återgå till där vi startat. Vi begav oss till Netanya och Bet Yisak och vi var varmt välkommna tillbaka. Så fint välkomnande och det kändes lite som att komma hem igen. Vi fick se hur vårt lökfält blomstrat helt otroligt. Vi fick plocka och äta de godaste jordgubbar jag någonsin smakat. Vi åkte sedan på sista äventyret till Jesusalem!  Sedan väntade hemfärd och det var med blandade känslor. Jag hade förälskat mig så i landet och i det levende vi hade där. Så enkelt och så fritt! Jag längtade inte ens hem. Men det öppnade så mycket hos mig och det är jag förevigt tacksam det landet och jag vet att det en vacker dag blir ett kärt återseende. Hemresan var låååång och dryg men väl hemma landade jag hos mina fina vänner i osby, där fick jag välkomstmiddag och en skön natts sömn. Julafton kom kort därpå och jag fick träffa min älskade familj och släkt igen. Jag åkte sedan med till Stockholm för att återigen stanna på obestämd tid. 

Firade in det nya året med Lillasyster, Julia och Rasmus. Lisa och Julia åkte på fest och jag och Rasmus åkte hem till Abrahamsberg för att fira in det nya året på ett väldigt skönt och lugnt sätt! 

 

ÅRET 2013 glömmer jag aldrig då slutet av detta året gav mig så otroligt mycket, något jag aldrig kunnat föreställa mig. Den fick mig att inse vad mycket man kan göra av lite i livet. Hur bra man kan välja att må och vilka som faktiskt betyder något i mitt liv! Jag är tacksam och ser framemot vad 2014 har att ge, nu kan det bara bli bättre! En Angelina full av kärlek till sig själv och de som förtjänar det!