ANGELINA

Christmukkah


Bad day.

Du började din mening idag på ett sätt som fick mig att rymmas av ilska inombords, av orden i din första mening förstod man hur de andra skulle sluta. Alla mina tankar/planer framöver gick i kras. Tanken att du/ni skulle ändra beslut av några av mina ord, fanns inte. Inte då. Jag blev ledsen och besviken.
Sen mitt liv vändes upp och ner totalt, har vi fått börja ifrån noll. Både jag och ni, med nya vänner som ni helt plötsligt ska lita på, nytt nytt och allting nytt. Det har varit svårt för mig & jag vet att det inte varit lättare för er! Och vi är fortfarandre inte där vi var för ett och ett halvt år sedan, långt ifrån. Det vet jag så väl! Det är bara svårt för mig att förstå ibland, era beslut. Kankse är det så att jag lite glömmer bort, glömmer bort att allt är inte som det var innan?! Men innerst inne vet jag att era beslut, de handlar om välmening, som det alltid gjort förr.
Det blev som det blev...
Och nu har jag sårat er.
Plågsamma lill julafton.
Jag har inte tilltalat er sen imorse, när ni tilltalat mig har jag valt att svara korta svar.
Varför?
Det gör ju ont i mig med!
Åh, jag vet inte. Jag är ledsen, det är jag verkligen.
Jag förstår inte att jag har så svårt att svälja min egen stolthet när det gäller er.
Jag antar att jag är så säker på att jag alltid har er vid min sida.
Men en dag.
En dag av plågsamhet för oss alla.
Är det värt det?

Du berättade för mig idag, om din jobbakompis brors barn,
vid tio års ålder, hade bara fallit ihop och dött framför sina föräldrar.
Det kändes i hjärtat!
Jag är så besviken på mig själv.
Jag älskar er över allt annat, ni är mitt allt.
Ni är inte värda att ens ignorera!
Ni är ju de som skapat mig, rest mig, tröstat mig, lärt mig, glatt mig, levt med mig och visat mig!
Nu snabbt innan denna dagen är över, bör jag ställa mig framför er.
Säga mitt förlåt!
Be om er förlåtelse!
Svälja min stolthet och somna med hjärtat lättat.
För jag älskar er & kommer alltid göra.

I will go wherever you will go. <3

Daisy, I love you. Now, tomorrow, next week, next month, next year, forever dear!

Jag blir ledsen när jag läser, samtidigt väldigt arg & upprörd.
Jag ska sluta.
Men har jag någonsin bett någon att tycka synd om mig?
Knappast!
Man rår ej för att det gör ont ibland, man rår ej för att tårarna rinner när man mist något man älskat så mycket!

Diskutera över mitt huvud, fine.
Gör det!
Men jag stannar utanför, jag är trött på detta & jag känner ingen ork till att lägga mig i heller.




Tack för igår daisy. (:



/angelina.

Oprosti me suze, reci mala zdravo. Al nereci nikad da si s mnom spavo!

En känsla.
Obeskrivligt!
Äckligt?
Du & jag delade så mycket för ett år sedan.
För ett år sedan var din&min tid som vackrast.
Det fanns något som kallades du & jag, inte riktigt för det var mer som ett bindestreck och inget &-tecken mellan oss två då.

Men jag var blind & förälskad.
& det slutade i svek.

Jag ljuger väl om jag säger att inga känslor finns kvar.
Men jag ljuger med mer än hälften av mitt hjärta om jag säger att jag saknar dig!
Jag har inga känslor för just dig, men för det vi hade...finns det alltid känslor kvar.
Jag tänker aldrig på dig. Jag ser dig då och då, och visst tänker jag.


Varför ska kärleken vara så komplicerad i alla våra liv?!

Varför ska jag var så kärlekssjuk?




/angelina