ANGELINA

Christmukkah


Bad day.

Du började din mening idag på ett sätt som fick mig att rymmas av ilska inombords, av orden i din första mening förstod man hur de andra skulle sluta. Alla mina tankar/planer framöver gick i kras. Tanken att du/ni skulle ändra beslut av några av mina ord, fanns inte. Inte då. Jag blev ledsen och besviken.
Sen mitt liv vändes upp och ner totalt, har vi fått börja ifrån noll. Både jag och ni, med nya vänner som ni helt plötsligt ska lita på, nytt nytt och allting nytt. Det har varit svårt för mig & jag vet att det inte varit lättare för er! Och vi är fortfarandre inte där vi var för ett och ett halvt år sedan, långt ifrån. Det vet jag så väl! Det är bara svårt för mig att förstå ibland, era beslut. Kankse är det så att jag lite glömmer bort, glömmer bort att allt är inte som det var innan?! Men innerst inne vet jag att era beslut, de handlar om välmening, som det alltid gjort förr.
Det blev som det blev...
Och nu har jag sårat er.
Plågsamma lill julafton.
Jag har inte tilltalat er sen imorse, när ni tilltalat mig har jag valt att svara korta svar.
Varför?
Det gör ju ont i mig med!
Åh, jag vet inte. Jag är ledsen, det är jag verkligen.
Jag förstår inte att jag har så svårt att svälja min egen stolthet när det gäller er.
Jag antar att jag är så säker på att jag alltid har er vid min sida.
Men en dag.
En dag av plågsamhet för oss alla.
Är det värt det?

Du berättade för mig idag, om din jobbakompis brors barn,
vid tio års ålder, hade bara fallit ihop och dött framför sina föräldrar.
Det kändes i hjärtat!
Jag är så besviken på mig själv.
Jag älskar er över allt annat, ni är mitt allt.
Ni är inte värda att ens ignorera!
Ni är ju de som skapat mig, rest mig, tröstat mig, lärt mig, glatt mig, levt med mig och visat mig!
Nu snabbt innan denna dagen är över, bör jag ställa mig framför er.
Säga mitt förlåt!
Be om er förlåtelse!
Svälja min stolthet och somna med hjärtat lättat.
För jag älskar er & kommer alltid göra.

I will go wherever you will go. <3