allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort.
jag orkar inte vara ledsen mer, jag känner mig bara arg. vem ska man lita på? det har varit så mycket lögner att jag inte ens vet vart någonstans jag har mina tryggaste. jag rädd, så otroligt rädd. rädd för att inte finnas där för den som behöver det mest just då. jag är rädd för att lämna alla ensamma i oron att någon ska skada sig.
jag vet inte vart jag ska ta vägen. jag vill inte rymma, jag vill bara försvinna ett tag, tills allt är bra igen.
Angelina det var längesedan. Jag halkade in på din blogg och blev kvar.Hur är det med dig? Det känns så konstigt vi har inte setts eller pratat på evigheter.Och jag vet att vi har glidit ifrån varandra av orsaker som vi båda vet. Men det känns så onödigt. Ta hand om dig.
J
Usch jag kan tänka mig hur det känns, jag vet ju själv hur det är med föräldrar som inte har speciellt mycket till övers för varandra.
Det är bra med mig, det är mycket att göra men annars känns det bra, att vara borta från älmhult och osby är sjukligt skönt. Det tråkigaste med mitt liv är väl att nils bor 30 mil bort.
Puss
Usch jag kan tänka mig hur det känns, jag vet ju själv hur det är med föräldrar som inte har speciellt mycket till övers för varandra.
Det är bra med mig, det är mycket att göra men annars känns det bra, att vara borta från älmhult och osby är sjukligt skönt. Det tråkigaste med mitt liv är väl att nils bor 30 mil bort.
Puss
