ANGELINA

herregud vad statistiken bara bli högre och högre, även fast att jag inte uppdaterar. får nästan lite dåligt samvete.

igår var en fruktansvärd dag rent ut sagt. det började med att jag åkte till skolan på vår studiedag för att möta upp mina projektvänner på skolan. väl där möts jag av att mina tavlor sitter upphängda i ett klassrum, vilket jag blir väldigt fundersam över då lärarna varit så noga med att tala om för mig att de verkligen inte får visas innan själva utställningen. jag går in och plockar ner dem och märker att två av mina tavlor saknas så jag går till en lärare och frågar först och främst vem som hängt upp dem och vart mina andra två tavlor tagit vägen. hon går vidare och frågar de andra lärarna som sitter i vårt klassrum, då en lärare reser sig upp och kommer mot mig och säger; var det dina tavlor? det visste inte vi, vi använde de igår på öppethus för att det var så få saker uppe på väggarna. jag tänker det är väl helt okej, och frågar men vart är mina andra tavlor så säger hon oj, det var nog dem vi målade över då. jag känner hur jag blir mer och mer upprörd och får sedan se att två av mina tavlor har blivit övermålade med ful grön moss färg. mina motiv som jag har lagt ner timmar på att få fram, och noggran som jag är verkligen har lagt ner tid och tålamod att göra. jag känner hur ledsen jag blir. hon däremot ser det "positiva" i det hela och säger; åh, va inte ledsen gumman detta löser sig, och tänk nu kommer tavlorna att bli ännu bättre än första gången. jag står och stirrar på mina tavlor, tavlor som jag köpt för egna pengar och som jag har målat på, de är helt förstörda! hon tar det fortfarande enkelt och säger jag har färg här så du kan börja måla över de gamla tavlorna redan nu. (precis som det vore snabbt och enkelt att göra lixom.) jag har faktikst lagt ner både tid på att framställa och tänka ut motiven till tavlorna och det var inte så att det bara tog en kvart. hon verkade tro att de gjort det och sätter sig ner och börjar måla på mina gamla tavlor som nu har ett nytt motiv och säger detta löser vi snabbt ska du se. inte nog med det för sen efter det börjar hon kritisera mig om att mina tavlor inte såg färdiga ut eftersom att jag inte målat en grundfärg, och att hon bara trodde att de var kladdar. sen tar hon upp ena handen och säger; vad har du nu lärt dig av detta?
jag står helt stum och vet inte riktigt vad jag ska svara. hon håller upp ett finger och säger; skriva namn på sakerna, hon tar upp ett annat och säger, inte lägga saker på vårt personalrum utan att någon vet om att de ligger där. (då röt jag till och sa att jag visst hade sagt till både en och två lärare att det var mitt projektarbete, men tydligen hade alla glömt det då?)

hon bad om ursäkt en gång, med det kändes ändå som om hon ville få över det på att det faktikst var mitt fel att de tagit mina tavlor. jag tänker och undrar, om jag skulle gått in på hennes rum och pajat hennes dator lite, och sedan sagt, nejmen det stod inget namn, jag visste inte, jag trodde det var okej att ta sönder den lite?! det är i princip samma sak. och detta gör mig så irriterad bara jag tänker på det. morr!

det gjorde ont och jag blev riktigt ledsen. att någon kan göra så?! men nu ska jag försöka att lägga det bakom mig och bara se framemot utställningen och hoppas att vi får in en summa pengar som vi sedan stolt kan räcka över till BRIS!

och idag vaknade jag av en stor glädje, en av mina tavlor är på första sidan av norra skåne idag! happy! :)