himlen

igår fick jag veta något fruktansvärt. när jag fick smset kändes det faktikst som att mitt hjärta stannade upp för en minut. jag kunde inte tro att det var sant, man vill inte inse det faktum att det faktikst är en hemsk sanning som sprids. det visade sig vara sant och sen dess har jag haft en konstig känsla i kroppen. en känsla av oro, sorg och tomhet. jag kände dig inte så väl men du har berört mig som så många andra, vi har setts på en hel del fester, skojat, diskuterat saker och haft roligt. varje gång jag såg dig eller var där du befann dig, så skrattade jag, jag vet ingen annan som hade så mycket roliga ord att göra av med som du, jag förstod aldrig vart du fick allt ifrån. du var en kille som levde för att ha konstant roligt  och det kanske var det som oturligt nog fick ta ditt liv. du fastnade i något som gjorde att allt kändes konstant bra. jag minns i våras då jag fick höra att du haft problem men att du tagit dig ur det, jag minns att jag tittade på dig och kände en gläjde att du lyckats ta dig ur. du var såg så stark och lycklig ut och du försökte få mig att ha lika kul som dig den kvällen, dessvärre var jag tråkig och deppig och gick inte riktigt med på det men du försökte dra igång mig och det gladde mig. du är fortfarande så levande på mina bilder och mina filmklipp ifrån den kvällen. jag ser dig framför mig så väl och jag känner mig alldeles säker på att jag snart kommer se dig lika glad & galen på en fest eller festival.

du hade så många vänner, du var en hässleholms profil som alla kände till och aldrig kommer att glömma. jag kan inte förstå att du är borta, det kommer ta ett tag innan jag inser, när det gått ett tag utan att du dykt på någons fest eller på någon festival. linus, jag hoppas du har det bra där du är nu!

under de två dagarna jag vetat om har jag tänkt och tänkt, mycket på dig men mest på din familj och de närmsta. du var för ung för att försvinna, försvinna ifrån alla de som älskade dig och brydde sig om dig. 21 år är ingen ålder! jag tänker på din familj och önskar att de aldrig behövt gå igenom det de måste göra nu. jag kan inte förstå, vad hände? varför? usch, jag önskar verkligen att det inte vore sant!

vila i frid Linus!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0