ANGELINA

Det har gått en tag nu. Det har gått ett tag sedan jag fick till mig en hemsk sanning. Jag har velat skriva, skriva och bearbeta, men har inte haft någon ro. Har inte kunnat ta till mig det hemska som inträffat. En till ung människa lämnar vår jord så hastigt, så oväntat. Jag försökte minnas hur vi träffades första gången och när det var. Men det var för längesedan för att ens komma ihåg. Jag rotade fram gamla inlägg från lunarstorm som jag har utskrivet i en pärm. Där fanns en text du skrivit till mig. När jag läser texten ler jag, och du påminner mig där om att första gångerna vi sågs var på magazinet discorna här i Älmhult. Alltså var vi inte speciellt gamla någon av oss när vi började lära känna varandra. Du påminner mig i texten om att vi gick i samma dansgrupp och jag kan fortfarande känna den nervösa känslan jag hade när jag visste att du skulle komma ner till c-hallen och öva russlana dansen med oss. Jag vet aldrig om jag berättade för dig, men jag kan lova att hela min grundskole klass visste att jag hade a big crush on you. Ditt namn stod nerkladdat i en hel årsloggbok. Jag minns en gång du ringde upp mig, jag såg direkt att det var du på displayen då jag kunde ditt nummer utantill, i smyg. Jag trodde att mitt hjärta skulle hoppa ur kroppen och det värsta var väl att du anklagade mig för att ha sagt något elakt om dig, vilket jag vet att jag inte hade gjort. Men vi hade ett långt bra samtal och vi avslutade det bra och jag minns att jag efter det dunkade mitt hjärta ännu fortare när jag såg dig. Du var en Älmhultsprofil som satt avtryck i så många. Vi träffades du och jag senast på studenten i början av denna sommaren, du tog kontakt vinkade och gav mig en kram och ville höra hur mitt liv såg ut nuförtiden. Du var glad och sprallig som vanligt, alltid när jag såg dig så var du glad. Förundrades ofta över hur mycket energi du kunde ha i kroppen? En engagerad kille som hade många bollar i luften. Jag minns att du lärde mig vad ordet empatisk betydde när du beskrev mig med just det ordet. Och det är ett av många bra ord jag skulle vilja beskriva dig med! Jag kände inte dig på senare dagar, men jag önskar att jag hade gjort. Du var en sån fin kille och jag hörde aldrig något ont om dig. Att det fanns en sorg så stor i ditt hjärta, det är så fruktansvärt sorgligt. Läser vad folk skriver till dig och du är så saknad, av alla.

Landade i Sverige igen i onsdags och sedan dess har jag haft fullt upp. Torsdagen gjorde jag ärenden i byn och åt god lunch hemma hos mormor & morfar. Senare på dagen begav jag mig ner till Malmö med fina tjejer för att kolla in festivalen och självklart höjdpunkten Oskar Linnros. En väldigt fin kväll! Fredagen lunchade jag med världens bästa Linn på golfbanan som numera kallas "vårt ställe" och uppdaterade varandra om allt som hänt sen sist vi sågs. Eftersom att jag drabbades av hörselgångsinflammation under Barca resan mådde jag inte topp och sov nästan bort hela fredagen tills jag vaknade klockan sju och bestämde mig för att rycka upp mig och bege mig ut i Älmhult. Jag och mina små tjejer drack oss galet berusade på bål och tog en taxi till Speak easy, där vi hade en galen kväll. Lördagen kände man sig lite lagom bra och slappade men bestämde mig för att ta tag i mitt liv på eftermiddagen och begav mig ut på en powerwalk med underbara Lina. Vilken fin tjej, tack för all energi och peppning! Väl hemma såg det ut som om vi hade haft storfest i en hel vecka, hur kan fyra tjejer stöka ner så mycket på några timmar?!?! Vi bestämde oss iallafall för att ge oss ut i natten för att återigen inta dansgolvet. Det tog emot att dricka men det fungerade och ganska berusade tog vi en taxi till Wärkstan där vi hade pinsamt roligt tror jag bestämt. Nu är det söndag och jag ska nog bestämt göra ingenting!

Har en del att uppdatera om. Barcelona resan kom så klockrent i tiden. Den behövdes verkligen. Började tisdag morgon med att försöka hinna med allt jag hade att fixa innan vi skulle ta tåget ner till Lund. Jag hann med allt och vi tog sju tåget ner till Lund, handlade lite gott och begav oss till Sophias lägenhet där vi vilade upp oss lite och bokade hostel för de fyra sista nätterna Barcelona. Klockan ett kom taxin och hämtade oss och körde oss till stationen igen där vi skulle ta tåget över till Köpenhamn/Kastrup. Vi träffade en gullig tjej, emma, som vi hade sällskap med hela natten/morgonen på Kastrup. Mycket trevligt att träffa nya människor! Efter lite drygt fyra timmar på Kastrup gick flyget och jag sov gott hela resan ner. Väl framme var det ganska så svettigt, vi skulle reda ut vägen till vårt hostel. Efter en tågresa och en liten tur med metron trodde vi att vi skulle hitta lätt. Vi irrade runt i cirka två timmar, runt runt runt, frågade alla som kom i vår väg men ingen hade någon aning om vart det låg. Trötta, svettiga och hungriga bestämde vi oss för att sätta oss på ett cafe och ta något att dricka. Där träffade vi två colombianer som var snälla och erbjöd sig att hjälpa oss hitta till hotellet. Hoppade in i deras bil och åkte runt, runt i cirka en och en halv timme. Vi kunde knappt prata med varandra då de knappt kunde engelska. Men tillslut hittade dem vårt hostel, vilka killar. Så väldigt snällt, att de la tiden, pengarna och stort engagemang på två förvirrade tjejer som de inte visste någonting om. Väl på hostlet Mellow, somnade vi bums och sov gott i två timmar innan vi gick ner till supermarket för att handla lite mat. Där satt vi på en trappa och hade ingen aning om vart vi var, men det såg fint ut. Dagarna flöt på och det skulle behövas många sidor för att berätta om allt, men vi besökte fina parker, och åkte på tur med bussar en hel dag och såg en liten del av Barcelona, vi solade, vi badade i det underbara havet, vi åt, vi tittade och njöt. Men mest av allt så skrattade vi, hela veckan skrattade vi och det var en så fin resa, som jag aldrig kommer att glömma. Tack fina Emilia för att vi åkte! Tack för att du gjorde ett så fint avslut på min fina sommar. Barcelona, we'll be back!

Redan måndag & imorgon ska vi bege oss iväg. Spendera en natt på Kastrup, hand i hand och invänta flyget som ska ta oss till Barcelona tidig onsdagsmorgon. Jag har som vanligt väntat med allt till sista dagen och har nu en hel del att fixa innan jag kan känna lugn över att allt är fixat inför resan. Vilken tur att man är arbetslös! ;)

Jag är lite deppig idag tror jag. Halsen gör ondare och jag känner mig allmänt sjuk. Vem tusan har smittat mig? Va? Jag kan ju inte bli sjuk nu, jag ska ju träna och vara på topp till Barcelona resan! Idag vaknade jag alldeles för sent i ett alldeles för ljust rum. Tog på mig kläder och begav mig ut, svettigt. En runda på en och en halv timme i stekande sol. I eftermiddag har jag bara försökt att bli frisk, ätit mycket frukt och druckit äckligt te och honungs-vatten. Allt för att bli frisk. Är det tur att det finns boxar när man är sjuk? Ja! Har påbörjat heldagar med SATC, antar jag. Har aldrig sett den serien, men tänkte att jag nu kunde ge den en chans. Änsålänge, vet jag inte vad jag tycker om det..Att lära sig om det tuffa singellivet på Manhattan är ju ganska intressant ändå.

Efter en svettig powerwalk och ett fint möte med Kirre på vägen, känner jag mig stark, duktig och motiverad. Har sedan dess suttit och förundrats över hur snygg Robert James Ritchie egentligen kan vara. Vilken man, vilken röst, sexigt. Som snyggast är han i videon med duetten med Sheryl Crow, förövrigt en galet bra låt.

Morgonen började fint med en härlig morgonpromenad med en efterlängtad Ida. Vi gick rundan ner om sjön och jag blev så sugen på att bada, jag har nog inte badat i sjön på mer än fem år så tänkte att det kanske var dags. Det var så skönt att få svalka min klibbiga kropp i vattnet. Vill göra igen! Men tanken på att jag snart ska få svalka min kropp i medelhavet känns ändå bättre än att göra det i en brun sjö. Kan inte förstå att vi snart sitter på ett plan till Barcelona, jag och bästa Emilia. Åkte hem till henne i eftermiddag och vi bokade tre nätter på ett fint hostel, så nu har vi iallafall någonstans att ta vägen när vi kommer dit, känns tryggt.

Det blev inte Malmö idag, man kan inte gå runt och söka jobb i ett regnigt Malmö, det måste ju kännas seriöst och inte bara att man gör det för att det är måndag och det regnar...Emilia slingade håret och kom hit och vi började planera, Skånes djurpark? Helsingborg? Kiruna? Kryssning till Polen? Nej! Vi gillade inte tanken på att planera och åkte till Konsum och köpte pizzabröd och begav oss till Sälgstigen för att öppna diskmaskinen. Vi valde att stanna där och vi pratade om mycket, mest mina bekymmer med att komponera ihop rätt sms till rätt. Emilia hittade under tiden en resa till Barcelona. Så nu flyger vi iväg på vår första resa tillsammans & det känns så rätt i mitt hjärta ikväll. Det var ju det här, det måste varit det här vi sökte just nu, just idag. Att vi ens funderade på Skånes djurpark liksom? Två vilsna tjejer i ett alldeles för litet samhälle. Barcelona kan nog bara bli BRA!

Fredagskväll & jag begav mig till sälgstigen två, där väntade fina, glada & energirika människor. Det var minnen, allsång och så mycket skratt. Fina sommarkvällar, ta aldrig slut. Mitt hjärta pumpade skumpa! Klockan elva sitter jag och favorit Em på tåget till Växjö. JA, vi blev femton år igen och betedde oss också så. Jag har inte druckit sprit på fem år och det kändes i magen. Emilia lyckades fixa till sig tequila shots av en ful kille i baren. Vi svepte och gick där ifrån! Och visst, låtarna blev kanske något bättre med det i kroppen, för det kändes som vi åkte tillbaka till baldershage 03 och dansade galet. Men vi levde utan gränser och det behövde jag. Att vi sedan tappade bort varandra mitt i Växjö, mitt i natten, utan att få tag på varandra och utan att veta hur vi skulle ta oss hem var inte allt för stora bekymmer just den natten. Jag hittade helt spontant en buss som skulle gå till Älmhult klockan tre. tur? Den stannade precis utanför min lägenhet och jag ramlade i säng klockan halv fem och fick sova skönt i min egen säng.

I torsdags fyllde jag bilen med fyra snygga tjejer och vi begav oss mot Växjö för att kolla på The Ark. Vi åt god mat som alltid på Koh Thai och hade det allmänt mysigt. Vi delade sedan upp oss och jag och Emilia intog öltältet på stora torget, dock kunde jag inte inta någon alkohol eftersom att jag var chauffören för kvällen. Men jag hade lika trevligt för det och jag och Em pratade minnen, framtidsplaner och annat. The Ark är alltid lika spännande att se när spelar på "hemmaplan". Det var nostalgi och vi skrek oss hesa till It takes a fool to remin sane & Calleth you, cometh I. Fin kväll. På väg hem lyssnade vi på min stripplåt "Pour some sugar on me" & öste som tusan. Vilken låt liksom!

Jag tror att..jag tror att jag måste bo i malmö under malmöfestivalen!