BJÖRNAR

Okontaktbar!
.
Oro, jag vill inte. VARFÖR? Varför blir det alltid såhär när man ska ta kliv genom livet? Kalla fötter, riktigt kalla fötter! Jag känner för att stanna i min säng, på maskrosen, en stund, likt björnar går i ide.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0