I MITT SINNE!

Jag trodde att sånt här blir bättre med tiden... Men jag behöver dig fortfarande, varför?
Du är den enda bilden i mitt sinne! Så jag ser dig fortfarande ... häromkring. Jag saknar dig, lite varje dag.
Vill vara med dig, men du är borta.. Jag saknar dig, saknar dig galet ibland!
Men om jag fick dig, skulle det kännas likadant då? Orden verkar inte vilja komma rätt, men jag menar dem fortfarande. Det gör ont i min stolthet att berätta hur jag känner, men jag måste. Det spelar ingen roll vem du är, det är så enkelt, jag känner det!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0