MÖT MIN BLICK UNDER TÄCKET EN SÖNDAG I NOVEMBER
Trodde aldrig det skulle komma att betyda något för mig och jag försöker förtränga mina känslor. Men jag har känslor utan uppehåll. Det är alltid samma visa när du vistas i min närhet. Som en elchock genom mina ben.
Min osäkerhet är min brist, för jag vågar aldrig riktigt möta din blick, även om jag skulle vilja. Skulle vilja kunna se rakt in i dina vackra ögon och säga ett hej helt orädd och kunna gå rakryggad därifrån. Men jag hör ditt namn och det känns fortfarande, men inte lika tungt inte lika mycket. Och just som hon sjunger så brukar jag låtsas att det var jag som utnyttjade dig. Hennes händer har mött dina såsom jag en gång mötte dem. Men du har aldrig varit värd mina.
Jag saknar dig mindre och mindre, det kommer annat emellan och det är bra. Jag har nog glömt dig en vacker dag.
.
Jag försöker med jag förlorar varje gång.
Kommentarer
Trackback
