OKTOBER IGEN
Det är oktober igen, löven faller ner. Ett år har kommit och gått och ingenting har förändrats alls. Var det inte meningen att jag skulle vara någon? Någon som kan möta de saker som jag har sprungit ifrån? Låt mig känna,
jag bryr mig inte om jag havererar. Låt mig få falla, även om jag faller hårt. Och om jag gråter lite, dör lite... Så vet jag åtminstone att jag har levt! Jag har blivit alldeles för bra på att vara oövervinnelig, jag är expert på att spela säkert och hålla det svalt. Men jag svär detta är inte som jag är tänkt att vara. Jag vägrar att låta mitt liv rulla över mig!
.
Jag vill bli någon! Jag vill känna att jag är någon!
Kommentarer
Trackback
