KONST OCH KONSTIG ATT FÖRSTÅ

Februari är tomt, tomt och ensamt. Tomt och fundersamt. Tomt och förvirrat. För du tänker inte kyssa mig. Även om det känns som om det vore det enda som just nu skulle kunna fylla mitt tomrum. Jag önskar att flyttfåglarna snart kommer tillbaka, och att de ska sitta där i träden och vissla ner till dig, att det inte finns någon poäng i att vara fri längre. Det är svårt att älska när all kärlek lett i besvikelse, lever ju på gränsen till förintelse... och alla ni som trodde, man kunde svika kärlek. det kan man inte!
.
det gör helt enkelt för ont i mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0