ANGELINA

det är natt igen. och tankarna är fler än jag orkar räkna. jag orkar egentligen inte med dem alls och känner bara för att sluta ögonen och låta mig somna in och vakna upp till något som är lika vackert som du i mina drömmar. men tankarna håller mig klarvaken. hur länge ska jag känna? hur länge orkar kroppen leva med denna konstiga magkänsla? hoppas den lär sig skjuta iväg tankarna långt snart. någon som vill ha? jag rear ut dem till extrapris? någon? sugen? inte? nej, om det ändå vore så enkelt... jag undrar om du är själv, vad du gör och hur dina tankebanor ser ut. känner du inget? ser du inget? inget av det jag ser? och jag kommer inte sluta undra...varför ringer du aldrig? för jag undrar vad som hände? vi som skrattade nyss?