ANGELINA

Det var med väldigt blandade känslor vi rullade in i Älmhult i tisdagskväll. Spänd & lycklig över att få träffa familjen igen. Orolig för att sorg över Tindra skulle välla över mig. Förvirrad över vad som komma skall. Arbetslös och ensam om dagarna när de andra är på jobb & skola. Mina nyfunna vänner som jag umgåtts med i fem månader befinner sig nu inte nära mig utan flera mil iväg på olika håll i hela Sverige. Det är en konstig känsla. Kollar på Kläppens webcamera och ser strålande sol och fin snö i backarna. Staketen till Tranan står kvar precis så som jag och Sussi ställde dem i söndags. Det känns så konstigt! Jag har haft fem fantastiska underbara månader uppe i Dalarna. Ett val i livet jag aldrig kommer att ångra, något jag kommer att minnas som så himla bra för mig själv. Utvecklande och växande. Tack till alla som gjorde det möjligt!

.
Nu ska jag njuta och försöka få mig sysselsatt en hel vår, sommar och höst innan jag kanske beger mig till Dalarna igen för att åter få uppleva säsongsliv. På tisdag har jag fått en intervju på iss här hemma. Jag hoppas verkligen att de vill ha mig. För jag vill ha jobb! :)
Igår åkte jag och mamma till växjö och blev fina i håret av syster och hennes klasskamrater. Vilka tjejer, jag är så imponerad. Inte ens gått ett år och kan redan klippa, sling, färga och permanenta superbra. Jag fick en klippning och slingning av Kristin. Jag är helnöjd, att det också bara kostade 100 kronor gör det bara ännu bättre. :) Nu är det bara fem timmar kvar tills syster kommer hem. Skönt att slippa vara ensam, har ju en hel del att göra här hemma med. Väskor har jag fortfarande att packa upp. Hade ju förtusan med mig mer än halva min garderob upp till Sälen.

.
Åh vad jag saknar att lyssna på dalmål hela dagarna. Underbart härlig dialekt. När jag sedan går ner på byn hemma och hör alla prata som emil i lönneberga vill jag bara kräkas. Vilken ful dialekt. Hoppas verkligen inte jag pratar så....haha

Ännu en helt underbart fin och solig dag här uppe i Dalarna. Idag sov vi länge och åkte sedan upp till lindvallen för att hämta min mobil och äta på MC. Senare idag blev det bestämt att vi ska flytta till sjungarbacken sista veckan. Så imorgon flyttar jag, oskar, emma, amanda, sussi & rebecca in i en stuga som vi hyrt en vecka. Fett najs! Hoppas på mycket myskvällar, grillning och fint väder. Nu ikväll har jag och oskar plockat lite och packat i väskor. Så imorgon ska jag städa ur lite här och sen packa in oss i vår stuga i Kläppen.

Underbara sol. Är du här för att stanna? :) Underbar är den och den har gett oss så mycket energi, lycka, kärlek och värme nu i tre dagar i rad. Igår var det tänkt utgång, men efter en hel dag i stekande sol var man ganska mör när man kom hem. Tänkte ta en powernap för att sedan tagga, men när jag väl vaknade hade jag feberfrossa/solfrossa och kände mig inte speciellt sugen alls på att gå ut. Tråkigt att jag är en sån banger! Syster Sol & General Knas var nämligen på HC igår. Tråkigt att missa dem då jag verkligen hade velat se dem!

Jag återkommer till verkligheten på kvällarna. Den verkligheten där du inte längre finns. Den jobbiga verkligheten. På dagarna är jag sysselsatt och glömmer bort för ett tag. Jag vet att den största smällen av sorg kommer att komma när jag kommer hem. Det är då jag kommer sitta i soffan och vänta på att få höra dina tassar mot parkettgolvet. Det är då jag kommer att sakna någon som dig, att prata med. Det är då jag kommer att förstå att du inte kan komma tillbaka. Det är svårt att få andra att förstå vad du betydde och betyder för mig, jag tror ingen kan förstå. Vi har upplevt så många fina år tillsammans. En familjemedlem som funnits hos oss så länge. Du var så mycket mer än bara en hund. Det gör så ont i mig när jag tänker att vi aldrig kommer kunna skapa ett nytt minne tillsammans. Tindra, en trofast vän som jag aldrig kommer att glömma. Jag kommer alltid att älska dig och minnas dig som en sann hjärtevän. Du var den bästa! Så klok och förstående, det var meningen att det skulle vara du och jag i somras och höstas. Det var meningen att vi skulle få uppleva den tiden tillsammans, den tiden då vi kom varandra så himla nära. Kände varandra utan och innan och visste precis vad vi ville. Just nu önskar jag ju att jag aldrig lämnat dig, men i efterhand kommer jag förstå att det var meningen att det skulle bli såhär. Att vi skulle få den tiden innan jag åkte upp hit. Att vi skulle få tillbringa så mycket fin tid tillsammans som vi faktiskt gjorde. Du förgyllde mina dagar!

Nu är snart även denna ledig dag över. Jag har i princip hunnit med allt på min att göra lista idag, känns himlans skönt! Fick även med mig Tess upp på fjället idag, vi åt och pratade. Tråkigt att hon åke r hem redan inatt, men jag är säker på att vi kommer att ses igen! Nu är hela min resväska full med rena kläder. Jag är redo för hemfärd, men får vänta ett tag till innan det blir av som sagt. Mitt schema för vecka 15 ser ut följande;

Jag är så trött på att vara den enda som ser vad som behövs göra i ett hem. Jag tvättar, plockar, diskar hela dagarna känns det som.....tröttsamt! Kan inte heller bara skita i det för då vet jag att jag mår dåligt av det ändå. Tjat tjat tjat, taggarna bara växer! Endast 14 dagar kvar och tur är väl det, för jag vill inte att det ska tära mer på vår relation.

En ledig dag. Vaknade tidigt och åt en fin frukost och solen lyste in och jag hoppades på en härlig dag. Men solen försvann och mörka moln tog över så jag gick och la mig igen. Vaknade sedan igen runt halv tolv. Sen dess har jag tvättat, slängde nyss in den femte tvätten för dagen. haha. Jag har också pratat i telefon med min underbara syster, har kollat på Rädda Willy, underbar film som jag alltid gråter till! Har även ätit lunch och duschat. Så jag har faktiskt hunnit med en del, haha. Ikväll vankas det fest i Gråheden så ikväll kommer väl halva Kläppen att befinna sig där. Ledig imorgon så det känns bra då slipper jag oroa mig för att inte få min älskade sömn. mmm. Nu ska jag fortsätta med det jag påbörjade innan jag satte mig här...nämligen att packa. Känner att jag har alldeles för mycket saker här som jag absolut inte använder, så lika bra att packa ner det nu så slipper man lägga ner så mycket tid på det senare. Idag är det bara 15 dagar kvar till hemresa. :) hoppas det går snabbt, för jag längtar hem som aldrig förr.

Det har hänt mycket här uppe den senaste tiden som jag inte har hunnit skriva ner. Bland annat Kapten röd på HC, liftfest nummer två, Timbuktu på HC, härligt besök i vår lilla stuga, små roadtrips, en massa sol på Kläppen, och en hel del annat. Jag har det så himla bra och har haft det helt underbart här uppe i fjällen denna säsongen. Har träffat så mycket folk och vuxit så mycket som människa. Jag har träffat personer som jag kommer vilja fortsätta ha kontakt med för att jag verkligen tycker så himla mycket om dem. Kommer vara hårt att lämna dem om dryga två veckor. Samtidigt känner jag en stressad förväntansfull känsla över att få komma hem. Känner ibland att jag bara vill packa min väska och sticka hem för åh vad jag saknar mina underbara. Kommer dock sakna någon hemma, någon jag så gärna velat skulle finnas där när jag kom innanför dörren. En tassande liten tuss, jag kan inte förstå att jag inte kommer få pussa och krama dig något mer. Idag gick jag förbi en hund, och fick en blöt puss på handen. Kämpade med att hålla inne tårarna. Jag ser hundar i samma ras som du hela dagarna, så fina och jag drömmer om dig! Du var den vackraste cocker spaniel flickan i världen! Jag vill bara komma hem till min nu sörjande familj! Kramas och prata om våra minnen med dig! Kolla på alla fotografier vi har på dig. Aldrig förr har jag känt en sån stor känsla av att bara åka hem med en gång. Men jag vet samtidigt att det finns mycket de sista två veckorna här uppe som jag inte vill missa. Jag ska hålla fast mig i ett stålgrep för att stanna, stanna och njuta av den sista tiden med alla fina vänner och fint väder!

Min vän, min fina Tindra, min tuss. Jag minns när vi hämtade dig, lönnbackens fina Tindra. Du var så liten och kaxig, men ack så söt. Det blev du av en anledning, det blev du som vi tog med oss hem den dagen och fick glädjas med i tio år och sju månader. Världens finaste hund. En medlem i min familj! När vi kom hem den dagen sprudlade hela familjen av lycka och jag minns hur vi skrattade när du sjönk ner i snön och försvann, du var så liten. Vi hade lagt om golvet hemma och det var glashalt och du var som bambi på hal is. Jag var bara nio år, men jag minns! En fin stund i mitt liv! Jag älskade dig från första stund, som en lillasyster för mig. Vi har aldrig riktigt behandlat dig som en hund, utan mer som en av oss. Vi har pratat med dig och du har svarat på ditt sätt. Vi har skojat och du har mått så bra. Vilket fint liv du fick, och vi fick med dig. Jag kan inte förstå att du nu är borta. Det gör ont i hela mig av saknad.