ANGELINA

jag stod helt plötsligt på perrongen och inväntade ett tåg som skulle ta mig närmare dig. Jag hoppade sedan av och sprang igenom ett regnigt hässleholm. Tog senare bussen ut till dig. Det känns bra i dina armar när du smeker mina händer & ler mot mig. Du kramar min hand hårt och jag vill helst av allt bara blunda och sluta tänka. Men det är något som inte känns helt rätt ändå. En känsla som alltid funnits där innan men som är borta nu...Det är inte ditt fel..
Nu är jag helt plösligt den som sårar, sårar på samma sätt som jag så många gånger bilivt sårad på.
Dina tårar blir mina. Det var inte meningen att göra dig illa. Jag är ledsen, förlåt!

älskling, jag vet hur det känns. ;/

Om jag får tänka efter, får vara ifrån dig ett tag kommer jag kanske fram till något under dessa tre veckorna. För jag förstår att jag måste komma med ett klart svar. Det är inget som kan vänta.
Men du ska inte vänta på mig, för jag kan ingenting lova. ;/

åh, du vet att jag gråter..




a.

Ett bra tag sedan jag skrev nu, kände att det var dags för lite uppdatering.

Nu börjar det närma sig, sommarlov på fredag! =)

 

Om exakt en vecka ska allt vara färdigpackat och klart, för på tisdagsnatten åker jag med bästis & familjen till Kroatien för tre veckors semester. Tiden har gått så snabbt, känns inte alls längesedan jag lämnade Promajna med tårar i ögonen förra sommaren. Det ska bli underbart att komma tillbaka igen, men i år blir det lite annorlunda då bästis är med och mormor och morfar kommer. Det kommer bli tre oförglömliga veckor!

Jag hoppas på långa nätter ute i Markarska med Daisy!

 

Har jag sena vårkänslor eller är det äkta det här?

Jag behöver lite tid?

Tänka igenom.

Ingen tvekan om att jag tycker om dig, för det gör jag! Det är bara det att när bindestrecket blir allvar, känns det så komplicerat?! Det kanske bara jag som är komplicerad?

Men det har jag väl alltid varit & kommer alltid att vara! ;/

 

Angie.