ANGELINA

Hittade ett gammalt utkast från december 2013, spännande! :) 

 

önskningar om en årsresume även detta året har jag bestämt mig för att ge det ett försök. Även om jag känt lite bävan inför det. För det är ju alltid så, det är en resa man gör igenom sitt år när man sitter och skriver ner det, att gå igenom, månad för månad, minne för minne, då kommer allt tillbaka. Och på ett helt år så händer det ju en hel del, både bra och mindre bra saker. Vissa saker vill man återuppleva och andra saker helst glömma. Men jag ska påminnas, älska vissa, förlåta andra, glömma och känna lyckan över att ha fått de erfarenheter och upplevelser 2013 bjöd på. 

 

Januarimorgonen på det nya året började i soffan i blå huset. Det blev av olika anledningar aldrig dendär sista avslutningen på allas vårt Ekudden för min del. Något jag kunde ångra lite i efterhand, för jag fick aldrig något ordentligt avslut därute och som jag saknar det ibland! Jag hade en trevlig nyårsafton med klassisk 80-tals fin middag. Lövbiff, potatiskroketter och bea. Bingolotto spelades även i ett försök till en lugn nyårsafton. Det blev smygdricka och en vodkaflaska och några ciderflaskor stod tomma på köksbordet dagen efter.. Nog om det, januari var en ganska stilla och lugn månad. Jag hade månaden ut i min sjukskrivning så inget jobb stod i agendan heller, endast välmående. Och jag vill tro att jag gjorde så gott jag kunde. Jag trodde jag valde rätt väg. Det var i Januari månad jag började ha min tandborste på mer än ett ställe, närmare bestämt i fyra olika hushåll. Jag tyckte ibörjan det var rörigt, men började sakta men säkert trivas med att fara runt och umgås med många olika fina vänner. 

 

Februari började jag i Norge, närmare bestämt i Oslo. Det var mitt första besök i grannlandet och även om det var för en kort visit så fick jag hand i hand med dig en fin uppfattning av staden trots kalla gator så kändes det varmt. Jag gick på ett hopp jag tidigare inte riktigt vågat känna och jag trodde nog, drömde nog lite för mycket. 48 sköna timmar i Oslo innan jag befann mig i Sverige igen. Jag landade garanterat i den stora blåa huset. Det var dagar med fika, barnpassning, god mat, vin och fint sällskap. Februari bjöd på min andra gång i en ambulans till akuten i ljungby, denna gång inte med mig utan med min fina stjärnsyster Anna som blev dålig en kall natt i februari. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var rädd, men kände mig trygg med läkarna påväg in. Jag satt sedan och höll din hand tills att du somnade av alla sprutor. Vi lämnade sjukhuset dagen efter och det var en lättnad i mitt hjärta att se dig må så mycket bättre då. 

Februari bjöd även på det första besöket vid havet, det var skönt, för där kunde vi alltid andas. Resten av månaden pantade jag brukar och städade för att få ihop pengar till nöjen. 

 

Mars bjöd på boende i mitt kära Malmö. Vi besökte den årliga vernissagen i Ystad med Gynning gånger två och vi bjöd på fin påskfrukost på idaborgsgatan en morgon jag minns. Annars var vi instängda mestadels, kanske en stark längtan om att få bara vara, vara vi och känna att vi hade vårt eget för en stund. Självständigheten var en strävan något för stark för att något ens skulle kunna förändras. En inflyttningsfest i Lund bland hustaken och jag minns dig den kvällen. Det du sa och det jag kände. Det var en hel del besök på stadsbibleotek för ett anstängande om jobbsök. Pantningen övergick till en annan level och vi tjänade en och annan krona på vårt plockande.Att inte glömma besökte jag även ett kallt och vintrigt Halmstad för en jobbintervju till sommarens plan. Jobbet fick jag och jag undrar hur det hade sett ut om jag hade tagit det?!

 

April flyttade vi forfarande runt och de starkaste minnen jag har ifrån denna månad är årets första grillning på torpslingan med fina vänner och även en varsin bingolott. Jag hade en intervju i Malmö på ett jobb jag verkligen villle ha just då. men som rann ur mina händer. April, april och en bestämmelse över att det ska vara månaden då årets första dopp måste ske. Sista dagen i månaden blev det valborg firandes i ett iskallt vinterhav i sandviken. Med det fanns gott om varma kyssar och med fyrverkeriet den kvällen firade vi och gick så redo vi kunde bli in i härliga sköna maj.

 

I maj fick jag återigen sätta igång med ett jobb, jag kände mig redo och valde ett inom vården igen. Började sakta men säkert efter min sjukskrivning att få ordning på ekonomi och allt vad ett jobb ger. Jag bodde fortfarande på hyra olika adresser, men trivdes med att packa väskan och köra runt i min lilla lila golle. 

 

Juni kom och det var en regning månad. Jag jobbade så gott jag kunde. Och en håkan konsert värmde och gjorde oss gott. 

 

Juli kom snabbt därpå och jag jobbade så gott som hela månaden. Men det var tufft och det var många kalla nätter jag sov frusen, ensam i min lilla golf. Jag insåg nog där och då att saker och ting inte skulle vara hållbart. Det var och blev aldrig så bra mellan oss, hur vi än gjorde. Vi älskade att älska men hatade det nog minst lika mycket där och då. Vi fann aldrig vår väg. Den väg vi så vackert och romantiserat byggt upp de sista två åren. Jag ville inte kravera igen, jag ville inte falla tillbaka till det mörka. 

 

Augusti i helvetet kom och du lämnade mig, och det var med blandade känslor. Någonstans en så otrolig lättnad att vi nu skulle ta ett steg ut ur det vi var, det vi haft. För det var aldrig hållbart. I ditt sällskap ville jag tro att jag var mig själv. Men visste innerst inne att du bara gjorde mig så ont. Allt folk sa och sagt till mig var fortfarande svårt att ta in. Jag la alltid skulden på mig själv fast jag visste att den oftast borde läggas på dig och ditt sätt att behandla mig. Men jag tror fortfarande inte du gjorde det i något ont menat. Men jag hoppas att du ibland ångrar. Jobbet inom vården tog slut och jag satte mig på tåget upp till Stockholm på obestämd tid. Aldrig förr hade jag känt att Stockholm tilltalat mig så mycket. Stockholm tog emot mig med öppna kärleksfulla armar. Och jag pustade ut och försökte komma på vad och hur jag skulle lyfta mig själv, hur jag skulle börja om totalt. Pappa tog mig till ett medium och det var ett starkt möte. Jag lyssnade så intensivt och fick så mycket bekräftat. Vi besökte popagande och Håkan sjöng för andra gången denna sommaren rakt in i mitt hjärta. Han startade den bra och avslutade den BÄTTRE! 

 

September började och mina tecken poppade upp mest hela tiden.När det kommit tillräckligt med tecken bokade jag min livs resa. Till Israel. Vi gjorde allt för att tjäna så mycket pengar som möjligt. Jag och Emilia tog lilla gollen med till Ronneby. Jag städade som en galning och sålde av så mycket jag hade och ägde. Och så kom den dagen, efter en natt hos mina håriga män på Idaborgsgatan igen och alldeles för många cigaretter i tron om att jag skulle känna mig lugnare. Så åkte vi över till Köpenhamn där flyget som skulle ta oss till Tel Aviv stod. Vi skrev regler om hur vi skulle göra kommande månader tillsammans. Och när vi landat i Tel Aviv var jag så nervös att jag nästan kissade på mig. Att komma in i det landet är inte det lättaste. Men vi kom in allihopa och ett steg innanför portarna kändes allt så bra. Så många mil ifrån det jag en gång var. Taxiresan i 200 knyck genom ett sommarljummet land med palmer var underbart. 

 

Oktober kom och vi var på en farm i Bet Yisak som jag aldrig glömmer. Jag fick en beundrare som var söt som socker. Vi plockade avokado, lime, och gurkor. Vi badade i havet och solade frihet. Vi planterade lökar på de största lökfält jag någonsin sett. och så planterade vi om jordgubbsplantor i timmar. Vi var skitiga, vi var kravlösa, vi dansade och sjöng där vi satt i geggiga landen. Vi åt alldeles för mycket hommus. Innan vi begav oss till södra Israels Eilat. Vi åkte timmar i en buss med snygga militärer och jag njöt, samtidigt som det var än tufft att lämna Bet Yisak. Vi visste inte vad som väntade när vi efter lite minisemester i Eilat åkte till Arava Öken till nästa farm. Dit fick vi lifta på ett traktorflak i solnedgången och det var så vackert. På farmen i Iddan sov vi grannar med getter, gick upp tidigt och producerade getost och diskade alldeles för mycket med en högtryckstvätt! Men vi hade så otroligt roligt så många stunder. Vi hade pubkvällar, utflykter i öknen med de ungdomar som bodde i samhället. Så mycket som vi hajkade då har jag aldrig gjort förrr och kommer nog aldrig göra igen. Vi klättrade i berg, drack te gjort på stormkök, tittade på solnedgångar, stjärnhimlar, eldshower, gjorde bröd av mjöl, vatten och salt och grillade. Det var fantastiskt. 

 

November kom och där låg jag i döda havet i 30 grader plus och kunde knappt ta in hur bra jag hade det. Hur bra jag började må, livsgnista tillbaka! Vi hade tagit en paus från woofigen med minisemester till eilat igen och denna gången bestämde vi oss för att besöka ett av jordens sju underverk som fanns i Jordanien, Petra. Det var en galen resa bland kameler och en massa sand. Utvilade och redo att sätta händerna i osten igen åkte vi tillbaka till Iddan och stannade ett tag till innan det var dax att bege sig till Israels norra punkt, Nimrod. Jag glömmer aldrig första natten där. 2 km från gränsen till Syrien och vi trodde vi skulle dö. Vi hörde hur de bombade på nätterna och kände att vi måste fly härifrån fortast möjligt dagen därpå. Men vår värdfamilj lugnade oss en smula och vi valde att fortsätta. Men jag glömmer aldrig den märkliga konstiga känsla jag hade om nätterna. Där jag låg i en varm säng och försökte sova när jag visste att krig pågick så nära, jag kunde inget göra. Men mina problem blev ju genast mindre. Uppe bland berg och kallare grader fick vi bo i en stuga likt en fjällstuga, vi eldade om kvällarna då det var kallt. Det var en kontrast mot vad öknen bjöd på. Men vi hade det mysigt och så mycket träning som vi fick när vi vandrade i de branta bergen. Vi levde på pitabröd, hommus, gruka och lök de veckorna. Vi skalade pinnar och byggde hus. Det var otroligt!

 

December hade kommit och vi bestämde oss för att återgå till där vi startat. Vi begav oss till Netanya och Bet Yisak och vi var varmt välkommna tillbaka. Så fint välkomnande och det kändes lite som att komma hem igen. Vi fick se hur vårt lökfält blomstrat helt otroligt. Vi fick plocka och äta de godaste jordgubbar jag någonsin smakat. Vi åkte sedan på sista äventyret till Jesusalem!  Sedan väntade hemfärd och det var med blandade känslor. Jag hade förälskat mig så i landet och i det levende vi hade där. Så enkelt och så fritt! Jag längtade inte ens hem. Men det öppnade så mycket hos mig och det är jag förevigt tacksam det landet och jag vet att det en vacker dag blir ett kärt återseende. Hemresan var låååång och dryg men väl hemma landade jag hos mina fina vänner i osby, där fick jag välkomstmiddag och en skön natts sömn. Julafton kom kort därpå och jag fick träffa min älskade familj och släkt igen. Jag åkte sedan med till Stockholm för att återigen stanna på obestämd tid. 

Firade in det nya året med Lillasyster, Julia och Rasmus. Lisa och Julia åkte på fest och jag och Rasmus åkte hem till Abrahamsberg för att fira in det nya året på ett väldigt skönt och lugnt sätt! 

 

ÅRET 2013 glömmer jag aldrig då slutet av detta året gav mig så otroligt mycket, något jag aldrig kunnat föreställa mig. Den fick mig att inse vad mycket man kan göra av lite i livet. Hur bra man kan välja att må och vilka som faktiskt betyder något i mitt liv! Jag är tacksam och ser framemot vad 2014 har att ge, nu kan det bara bli bättre! En Angelina full av kärlek till sig själv och de som förtjänar det! 

 

Jag känner en äkta kämpe, hon heter Anna, Anna heter hon! Jag vill berätta för er att jag känner en hjälte hon heter Anna, Anna heter hon! Kom ihåg att det är jag som känner en kämpe, en hjälte som ingen annan slår!

 

Jag vill berätta för dig, för er, om vår relation, den är speciell och kommer föralltid att vara. Och jag tror det beror på att vår relation byggdes precis såsom den gjorde. Den växte på ett väldigt speciellt sätt fram till något fantastiskt! Ibland förundras jag över den, kan det vara sanning att man kan träffa en sån vän på äldre dagar?  Jag hade ganska nyligen flyttat hem till byn efter ett försök att göra storstan till min. Jag kände mig vilsen i min tillvaro trots att jag befann mig i hembyn igen. Och det  var nog ungefär där den började,  vår relation! Du kom när jag var på botten, jag stod till halsen i dy. Jag hade min första etta och kämpade så hårt emot att som hade med vuxenlivet att göra! Byn var för mig främmande och skrämmande! Men du lyfte upp mina armar och lärde mig att gå igen! Du gjorde det på ett speciellt sätt Anna, ett sätt jag har svårt att se någon annan kunnat göra för mig! När jag hade en av de tuffaste perioderna i mitt liv fanns du hos mig och du stannade kvar när andra bara försvann. Du gjorde mig glad samtidigt förundrad, vi hade ju inte känt varandra länge? Äkta vänskap! Vi gjorde den vintern tillsammans, du öppnade ditt hem för mig såsom ingen öppnat sitt hem förut! Du fick mig att känna att det var okej att jag bara dök upp, att det var en självklarhet att jag skulle sova på din soffa när jag hade jobbiga tankar och känslor och inte ville vara ensam. Du fick det att kännas så naturligt. Familj! Jag glömmer aldrig den vintern framförallt, när vi lagade mat, eldade i spisen, kollade alldeles förmycket på värdelösa realityserier och dokusåpor, rökte alldeles för många cigaretter, var uppe alldeles försent på nätterna, städade som lägenheten som mössen i Askungen,  skrattade, grät, peppade varandra, satt tysta i varsin hörna av soffan med ett okej, du i din hörna och jag i min hörna av den berömda soffan! ;) kvällarna som gjorde att hela livet kändes som ett disco och vi bara levde för kvällen och glömde allt det andra för en kväll eller tio. Dans, musik och bilturer till alla möjliga platser runt om. Anna hade en vän med en bil & vi åkte låååångt bort! Jag glömmer aldrig våren som sedan blev till sommar i blå huset. Som aldrig mer kommer va så himmelskt blått, då det ganska snabbt när vi packat det sista färgades sorglöst grått! :) Djup glädje!

 

Jag kommer heller aldrig att glömma dendär natten, den natten när jag förstod lite mer om din sjukdomsbild, den natten jag såg dig riktigt sjuk för första gången. Jag höll din hand och försökte få dig att andas lugnt när paniken tagit över! Och samtidigt som jag försökte lugna dig kände jag mig egen panik försöka ta över. I ambulansen till Ljungby lasarett. Den natten var en av de värsta nätter för mig. Och jag vet att den natten inte varit den värsta för dig och det gör mig ännu ondare i hjärtat! Men för mig, att se min fina vän, ligga där och jag kunde bara sitta där och känna mig maktlös i stolen bredvid. Envis om att få stanna vid din sida, tur vi båda kan vara envisa! :) det var inte många timmars sömn den natten och tidigt den morgonen fick jag ett eget rum med en säng i att försöka sova lite. Jag minns att jag grät den morgonen. Jag var utmattad, rädd över vad jag upplevt med dig, mina tankar, känslor och ilska över att känna mig så maktlös var hela tiden överhängande. Men det var nog i taxin hem, den morgonen efter, som jag ändå fick se, den kämpe du är, jag såg dig le, hörde dig skratta! Vilken fantastisk kämpe du ÄR Anna, som lever ditt liv som du hör trots alla motgångar! Det är beundransvärt milt sagt! För jag tänker att många andra, därmed mig själv dra täcket över huvudet och stanna i mörkret! Men du är så tacksam för så mycket och ser ljuset även när andra pratar om mörker. Du är en underbar förebild på vad livet egentligen handlar om!

 

Men det finns inget som behöver förklaras, för i mina ögon är hon alltid den största kämpen jag mött. Hon heter Anna, Anna heter hon!

 

 

Äkta vänskap, familj och djup glädje är tre av de stora saker i livet du givit mig älskade Anna! Och för det är jag dig evigt tacksam!

 

Jag älskar dig för allt dethär min hjälte, min Anna! 

eller fet och fet, mindre fet skulle jag väl vilja påstå. Detta året har kanske många gånger för mig känts som ett mindre bra år. Men visst måste det ibland vara mindre bra för att det ska kunna mätas upp med något mycket större och bättre?

.

Min nyårsafton 2012 firade jag in hos allas våra vänner på ekudden, men jag minns inte ens att jag skålade in det nya året den kvällen. Trettondagsafton minns jag att jag och fina vänner firade på moriskan i Malmö. Den natten bestämde jag och min kära vän att vi skulle stå över alkoholen i minst två månader in på det nya året. (ett löfte vi till punkt & pricka höll!) Januari fortsatte, kall och frusen i min lägenhet på göingegatan 2b. Efter ledigheten var det många kalla och alldeles för tidiga morgonar för att jag skulle klara av det. Att köra Ljungbyvägen för att vara inne på ett sterilt och kallt lager hela dagarna var inte givande för mig mer än för min plånbok. Jag stred också som aldrig förr mot att möta vuxenlivet med klara ögon. Men jag tog tag i saker och det kändes ju genast mycket bättre. I slutet av januari satte jag mig i svarta audin och begav mig till Stockholm och min kära familj. Känslan av att sitta framför ratten med livets vägar framför en och den bästa självvalda musiken gör alltid susen när det är mörkt och kallt ute och inne. I Stockholm fick jag uppleva himlen därtill. Jag fick träffa en fin vän från gymnasietiden och vi återupptog en kontakt jag aldrig vill mista. Jag tog sedan med mig lillasyster back to smålandet och vi firade av Isa med trevlig avskedsmiddag.Vi hade mys och mycket musik och pingis ute på vackra ekudden. Min vän Lina slummrade ofta på min soffa i januari och jag älskade det, alltid! Det bjöd även på turer till kusten och skridskoåkning efter år av uppehåll.
.
Februari kom och var kallare än januari med många minus och snö. Att pendla Ljungbyvägen var nu om ännu jobbigare. Februari blev en tuff och jobbig månad. Och det bästa minnet jag har från den månaden är egentligen dagar och kvällar med mina vänner och även givande och lärorik barnpassning. Och det duktigaste jag gjorde under månaden var väl att gå en utbildning i truckkörande och satte ett tredje körkort på min meritlista.
.
Mars kom ganska snabbt ändå och jobbet i Ljungby blev ett minne blått när jag fick spring i benen. Jag planerade, funderade och tänkte. Det skulle ske något och det skulle göras snabbt och hastigt som vanligt. En tripp till Göteborg för att möta vårens första blommor. Vackra Göteborg, finns du där för mig? Kom hem och umgicks med vackra vänner, middagar, vinkvällar och lite för lite träning därtill skulle jag tro. Jag packade min väska och bil i slutet av månaden och det pirrade som kärlek i magen med tanken på mitt mål. Mitt kära berg, mina kära vänner och f.d kollegor. Jag minns att när jag såg Kläppen framför mig den eftermiddagen kom det ett glädjetjut ur min mun. Kärt åretseende och jag kände mig levande där, bland pistmaskiner, snö, ljudet av skotrar och glada människor på semester. Solen kom och det gav mig mod. Det var party och skratt om gamla minnen. Jag avslutade mars underbart och det var min förtjänst!

.

April bara kom med sol och värme. Allt det jag längtat efter. Och med käraste audin tog jag mig från Sälen till Stockholm. Där väntade en vårglad familj och en lillasyster och hennes studentskiva. En natt i Stockholm med världens längsta bussresa hem. April förblev en arbetslös månad och jag vet inte egentligen om jag trivdes så bra med det. Jag flydde mest, till hav och andra ställen där jag trodde mig finna en inre ro. Valborg firade jag såklart och det med vänner halva dagen i Lund, andra halvan i Osby. 

.

Maj kom och jag förblev arbetslös. Men fyllde det med roliga tripper till Stockholm. Besök på gamla arbetsplatsen Gröna Lund och efterlängtad karusellåkning. Maj bestod även av några besök på ronnebybrunns loppis där jag fick in pengarna jag gick miste om utan jobb (vi kan säg det iallafall!) I maj brukar jag ha förmåga att planera för en alltid lite väl kryddad plan för sommaren. Och det gjorde jag säkerligen även denna maj. Jag vet att jag fick smaka på en sommardag jag trodde skulle förbli vacker och varm många dagar framöver. Men tji fick jag när värmen inte höll mer än några ynka dagar. 

.

Juni kom och det var kallt. Min finaste allra bästaste lillasyster tog studenten och jag vet inte vem som var lyckligast? du eller jag syrran? Jag fick vara med att göra hennes dag och jag fick leva upp min egen lite sämre student på hennes då jag fick åka med på flaket. De två timmarna glömmer jag aldrig trots promillehalten jag antagligen hade i blodet vid tillfället. Lillasyster gjorde det lite varmare hemma när hon flyttade hem till mig och vi välkomnade henne med en hejdundrande studentskiva/välkomsfest för henne på ormakullagården. Jag tog min hultsfredsfestivalsoskuld och med den karavan av vänner i olika fordon vi var på vägen kunde det aldrig sluta dåligt skulle jag gissa. Men kallt var det och att sova halvt ute var ingen hitt alls i endast få plusgrader. Juni fortsatte och midsommar kom och vi hade det, tro det eller ej kallare på midsommar 2012 än vi hade på självaste julafton. Liiite fel måste jag ändå tycka! Sommarjobbet satte fart och även denna sommar i osbys hemtjänst med goaste tanterna och gubbarna. 

.

Juli kom och alla hoppades vi väl att detta skulle bli en supermånad med många värmande sommardagar. Men inte heller här fick vi känna på det. I juli togs ett beslut jag aldrig kommer glömma. Ett vägval som jag alltid kommer bära med mig. Det kommer aldrig få finnas, men jag tänker på det. Ofta. Göteborg fanns där för oss åter en dag, med namn på riskorn och reflekterande över vad som hänt sedan sist vi var där njöt vi för stunden av drömmar och av stadens fantastiska vyer. Jag fyllde 22 år och jag hade förhoppning om att jag skulle få uppleva ett slags rus av en vändning som jag väntat på. Jag väntar nog fortfarande lite på den. Jag jobbade på hos de gamle och kämpade på. 

.

Redan augusti? Jag levde upp gamla minnen genom att finna ro vid havet som liten. Husvagnen som stått på samma ställe i 19 år fanns där för mig och jag trivdes som alltid där. Göteborg gjorde sig åter framför mina ögon och jag blev förälskad. Utgångar, liseberg och solning. Vi gjorde malmöfestivalen och tog farväl av linas lägenhet i malmö. I slutet av månaden besökte jag fina tjejor i Jönköping och det var en fin helg må jag säga! 

.

September kom och jag föll med regnet. Med stulen väska och alla mina tillbehör stal jag en cykel och tog mig hem till min säng. Där jag kraschade hårdare än någonsin förr. Det ledde till min sjukskrivning och en uppsägning av dendär hemska lägenheten (förlåt mig söta du, men du förtjänar ändå en bättre hyresgäst, du har fått höra för mycket, förlåt mig kära 2b!) Jag fick flytta till min farmor och farfar, å vilka fina farföräldrar jag har! Jag besökte även yttre vång #6 med fina vänner och jag trivdes och kände vilka vänner jag verkligen har, mina vänner finns kvar. 

.

Oktober mötte jag i Stockholm där jag fann en ny energi och lycka. Något som dessvärre försvann med hemresan till det som skulle vara hem. Men resan hem den glömmer jag aldrig. Pappa tog omvägar för att det skulle ta längre tid att komma hem. Vi trivdes så bra där. Audin, jag, lisa och pappa. Vägarna var våra! jag fortsatte att jobba med mig själv och ta en dag i taget och jag började sakta men säkert förstå hur saker och ting låg till och varför mitt mående kommit att kännas som det gjort. Oktober bestod senare av massa bingo med pro i göinge och vattengympa med lönsbodas fina tanter! 

.

November kom och gick så fruktansvärt snabbt. Jag kände att jag gjort ett stort lyft i mig själv och min personliga utveckling. Det kändes otroligt. Vilken känsla! Jag gjorde en solo turne ner till malmö och besökte vänner jag tappat lite på vägen. Nya kontakter kom in i vardagen och fick en betydande del under sista tiden i lägenheten. Jag gav mig på att ut och dansa igen med främmande bekanta och kanske lite för mycket alkohol. Men jag hade roligt och det gav mig också ett lyft i vardagen. 

.

December har i princip bara försvunnit iväg. Det har gått så fruktansvärt snabbt att jag knappt hunnit reflektera över saker och ting. Det har varit mycket flytt hit och dit och flyttstäd och även ett överlämande av min första lägenhet. Nu lägger jag det kapitlet bakom mig och påbörjar ett nytt och vad passar inte bättre än att göra det med ett nytt år? Julen svishade förbi och familj och släkt var åter samlade i en härlig skara, med ett litet nytillskott var det lite extra mysigt, välkommen till familjen Albert! Lilla lillasyster som inte är så liten längre, som faktikst nu idag påbörjar sitt sista år som tonåriing. Grattis min käraste! Snart är det ett nytt år på väg. Och för det är jag så redo, redo att möta med ny energi och kärlek. Med ett annorlunda sätt att tänka, med en nyfunnen nyfikenhet. Jag ger 2013 till att fortsätta jobba med personlig utvecklig och förstå mig själv på ett sätt jag funnit så intressant och lärorikt under min sjukskrivning. Som jag även den ska lämna bakom mig på måndag. Denna nyårsafton tillbringar jag en sista gång på finaste ekudden med fin fina vänner! Jag får fylla i denna när dagen är över och jag nyktrat till lite skulle jag tro. Här har ni ju att läsa sålänge. Tack för uppvaket 2012! Tack för kärleken, tack för omtanken och förståelsen, tack för mötet, tack för utvecklingen och insikten. Tack men nu ska jag se framåt, vi gör slut nu. Du och jag 2012! 

.

Gott nytt år alla! Ta hand om varandra väl

 

 

 

Jag skulle göra det igen men med en förfest med sanna vänner och carola förstod jag inte riktigt hur...Hur gör man nu igen? Umgås i ett gäng jag aldrig förr umgåtts i. Men jag är inte svår, detta får gå, jag älskar ju att dansa och jag behöver denna kvällen mer än något annat just nu. Svagt ljud av regn & en kyla som lagt sig över stadens vintermörka gator. Men snart tar det över, den hårt dunkande musiken och ljudet från högljudda fulla människor var nära nu. Trängsel och ciggarettrök. Väl inne i värmen, på ett dansgolv och flera. Vi svettas och trängs i en alldeles för liten bar med en alldeles för slö bartender. Men jag står kvar, där och väntar, på min låt. Jag borrar mig igenom låten om och om igen. Men jag lyckas liksom bli distraherad över hur hans tår rör sig när han spelar. Så jag låter det brinna och bli ännu varmare i rummet. Brinna inuti mig, i mitt hjärta, i min själ. Förlåt mig min svaghet, förlåt mig mitt begär. För vem rår på ett hjärta, vem rår på det blod, som rusar i kroppen. Sjöjungfru och tvättmedel höll mig vaken i bilen hem och jag log. Intressant och jag låter det förbli.

Lördagsnöje; viskningsleken.

Jag, pappa, ullis, lisa, elliot & livia leker viskningsleken vid middagsbordet. Och med två barn i åldrar 7 och 9 kan det inte bli annat än roligt! Lisa skickade ordet flaggstångspolerare vilket efter fem öron blev snopp-skalk. Livia 7 år skickade vidare kan jag få en bölja på köpet? Det resulterade tråkigt men roligt nog i samma mening. Vad får de allt ifrån? 

Elliot 9 år skickade vidare kongogränsbegränsningskriteriet. Det ni! Det resulterade i vill du bjuda mig på kompis kalas?
.
Vi frågade efteråt vad han fick de orden ifrån.
- Det är 31 bokstäver svarade han.
Härliga underbara barn!

.

 

Hur börjar man efter ett uppehåll på ett halvår? Jag vill skriva och har velat skriva, men inte funnit det. Och än har jag nog faktiskt inte funnit det. En av fem personer som inspirerar mig till att skriva är käraste Alex. Tack! Finner jag en man som du, kan jag dö lyckligt! Du har gjort min kväll med dina texter; http://bloggar.aftonbladet.se/schulman/

 

Jag önskar mig en sak i julklapp och det är biljett till hans show - Älska mig! i början på nästa år!

Snälla mamma & pappa? 

.

L - Åh, jag åt så gott hos mormor och morfar idag!

A - Å vad?

L - Spaghetti och köttfärsås.

D - Med mjölk?

L - Va?

D - Var det gott?

L - Med möjlk?

D - Va?

L - Va?

.

Alla vill prata, men frågan är om alla lyssnar alla gånger?

Det blev en skrattfest denna måltid iallafall & jag älskar er för att ni får mig att känna & älska.

På riktigt. Ni är mina!

Skulle du låta mig tvätta ditt hår då?

Låta mig göra dig frukost någon gång?

Eller så kunde vi bara hänga?

Vi kunde gå på bio tillsammans, gråta tillsammans?

För mig, baby

Skulle det vara så underbart!